Kapitel 19

Vi satt i vårat hus i Atlanta. Klockan var sent på natten men ingen av oss kunde sova. Vi satt tillsammans i soffan med tv:n på men ingen kunde koncentrera sig på tv:n heller. Allt som åkte omkring i vårat huvud var Tami. När jag träffade henne för sista gången hade hon förändrats så sjukt mycket. Hon bar inga glasögon längre. Hennes hår var mycket mörkare och hon var sötare än någonsin.
Melissa-glaser-and-the-secret-circle-gallery_large
Jag svalde hårt och vände blicken åt Justin som satt och stirrade på mig. ''Ska vi åka till Stratford imorgon istället?'' Föreslog han. Jag bet mig i läppen och tvivlade verkligen. ''Jag lovar att inte spendera tid med Caitlin endast. Jag ska spendera tid med dig'', sa han och kysste mig på läpparna. Jag log. ''Då kan vi åka imorgon'', sa jag och flyttade mig närmre honom. Han drog in mig i hans famn och vi låg i soffan och lyssnade på varandras andetag.

*

Nästa morgon vaknade jag av en duns. Både jag och Justin hade hamnat på golvet. Vi brast ut i skratt och vände våra huvuden åt klockan. Den var redan halv tre på eftermiddagen! ''Oj'', sa Justin. ''Bäst att vi packar.''
Jag nickade och reste mig upp. Jag sträckte ut min hand för att dra upp honom och han tog den. Tillsammans gick vi upp på vårat rum och började packa ner kläder och sånt som skulle behövas. ''Klar!'' Sa Justin. Fan. ''Första gången du är klar före mig!'' Ropade jag och flinade för mig själv. Jag kände Justins armar om mig. ''Det är för att jag är kung'', sa han och skrattade. Jag skakade på huvudet för mig själv och log. ''In you're dreams'', log jag. Justin pussade mig på läpparna och tog min hand. ''Ska vi åka eller?'' Frågade han.

kort kap men är så trött! det kommer mer sen. puss

Kapitel 18

Hemma i Atlanta. Klockan var halv två på natten och Justin gick raka vägen till soffan och la sig där med tvn på. Jag suckade och låste dörren innan jag drog av mig skorna och gick sedan upp för trappan och in till vårat sovrum. Jag la ned resväskan och gick in på badrummet. Jag drog av mig kläderna och drog på mig ett vitt linne och ett par blåa shorts. Sedan satte jag upp håret i en tofs och borstade sedan tänderna. Imorgon var en jobbig dag. Det var Tamis begravning. Jag hade fortfarande inte fått in i mitt huvud att hon var borta. Det kommer jag nog aldrig förstå. Tami var en underbar vän och hon finns alltid med mig. Det vet jag. Jag la undan tandborsten och granskade min egna spegelbild ett tag. Jag suckade tungt och gick in till sovrummet. Justin låg plötsligt i sängen med ena täcket över sig. Han sov, eller hans ögon var stängda iallafall. Jag ryckte åt mig mitt täcke och gick ned och la mig på soffan.
''Varför håller du på såhär?!'' Hörde jag en avlägsen röst skrika. Jag slog förvirrat upp ögonen och kastade först en blick på klockan. Den var halv fem på morgonen. ''Justin?'' Mumlade jag och kollade förvånat på honom. Att vakna av att ens kille stod och skrek på en var inte en riktig höjdare precis.
''Ja!'' Utbrast han. ''Varför pratar du inte med mig?!''
Jag suckade tungt och satte mig upp. ''Därför att du behandlade oss alla riktigt dåligt där borta i Stratford. Den ända du spenderade din tid på var Caitlin'' sa jag lågt. Justin kollade på mig med stora ögon. Han hade verkligen inte fått någon sömn, det såg jag på honom. ''Vadå Caitlin?! Du stod ju bara med Christian hela tiden!'' Skrek han. Jag reste mig upp och tog tag i hans arm, sedan drog jag med honom upp för trappan och la honom ned i sängen. ''Sov'', sa jag och stängde dörren efter mig. Sen gick jag ned till köket och satte mig ned på en köksstol. Han måste ha legat och tänkt hela natten, till slut blivit galen av allt tänkande och fått ett utbrott på mig. Jag spenderade inte alls bara tid med Christian? Jag var ju med Christian för att Justin vägrade vara med mig!
Jag gäspade stort och gick och la mig igen.

*

När jag vaknade igen var klockan halv tio. Det var lika bra att vakna nu, med tanke på att begravningen skedde i Atlantas största kyrka klockan ett. Det skulle ta en timme att åka med bilen också.
Jag reste mig upp ur soffan och hade otroligt ont i nacken. Jag hatade verkligen att sova i soffor! Jag gick ut i köket och började steka pannkakor. Justin skulle väl komma upp vilken sekund som helst. Jag började nynna lite på en låt för mig själv och tog ned tallrikar som jag placerade på kökssbordet. Sen började jag steka pannkakorna igen. Jag ryckte till när Justin placerade sina armar runt mig. ''Förlåt'', viskade han i mitt öra. Jag log stort för mig själv och vände mig om. Han tryckte sina läppar hårt mot mina och vi kysstes.
''Jag älskar dig'', viskade jag. Justin log. ''Jag älskar dig också'', sa han. Jag älskade verkligen hans röst på morgonen. Han tog sin hand på min mage innanför mitt linne. ''Och jag älskar dig också'', sa han och kollade ned på magen. Jag log större än någonsin och kastade armarna om honom. Han skulle bli en så bra pappa.

*

Tystnaden när vi klev in i kyrkan var otrolig. Den gick inte ens att beskriva. Tamis mamma kom springandes mot mig medans hon grät hysteriskt. Hon sprang fram till mig och slog armarna hårt om mig. Jag besvarade hennes kram hårt och märkte hur några tårar rann ned längs mina kinder.
''Tack så jättemycket för att du tog hand om Tami'', viskade hon. Jag log svagt. ''Det var snarare Tami som tog hand om mig'', sa jag. Carin log, jag besvarade hennes leende och gick sedan och kramade hennes pappa. Justin tog min hand och vi gick och satte oss längst fram. Det var tydligen där vi skulle sitta. Jag, Justin, Tamis mamma, Tamis pappa och några fler från släkten. Prästen som även varit den prästen som döpte Tami kom fram med tårfyllda ögon. Jag visste att detta var mycket svårt även för honom eftersom att han för bara 18 år sedan hade döpt Tami. Det var för tidigt för henne att dö just nu.
''Välkomna hit'', var det första han sa. Det skulle verkligen bli svårt för honom att framföra detta tal. ''För 18 år sen föddes en riktigt vacker flicka vid namn Tamilina Kate Lenora. Hon var en mycket trevlig tjej, och ingen kunde trycka ned henne på något sätt. Hon stod upp för sig själv och skyddade alla sina vänner. Det var inte planerat att Tami, som ni kallar henne, skulle gå bort såhär tidigt. Sättet hon dog på är mycket sorgligt och hon förtjänade inte detta. Hon borde också få leva tills hon fyller 100 år.''
Där slutade jag lyssna. Jag vände blicken åt den vita kistan som fanns i salen. Det låg en röd bukett med rosor på den och på ett vitt band stod det ''Tamilina Kate Lenora'' med guldiga bokstäver. Mina ögon fylldes på nytt med tårar och Justin kramade om min hand hårt. När prästen talat klart och tackat för sig gick vi på led upp för att lägga en varsin blomma eller ros på kistan. Jag och Justin hade bokstavligt letat i timmar för att hitta lila rosor. Det var Tamis favoritfärg och hon älskade lila rosor. Jag stod bakom Justin och lät honom lägga sin ros före mig. Tårarna strömmade ned längs hans kinder när han la ner rosen på kistan. ''Vi saknar dig'', viskade han och gick sen därifrån. Jag la min ros på kistan och försökte få stopp på tårarna.
''Jag älskar dig, Tami'' viskade jag lågt.
Tumblr_lxbb90myup1qeb44so1_500_large
''I love you, Tami''



Kapitel 17

Vi skulle åka hem idag för att imorgon gå på Tamis begravning. Men vi skulle lyckligtvis komma tillbaka inom tre dagar. Jag såg hur glad Justin var när han berättade det för mig. Han skulle antagligen få spendera mycket mer tid med Caitlin. Vi skulle då stanna i Stratford i två veckor innan vi gav oss ut på turné igen.
''Mary!''
Jag vände mig om och fick syn på Caitlin som kom gåendes mot mig. Jag höjde på ögonbrynen men gick ändå fram och mötte henne. ''Ja?'' Sa jag. Hon log falskt.
''Vad synd att ni måste åka idag!'' Sa hon. ''Justin bad mig säga hejdå till dig också.'' Jag svalde hårt. ''Japp. Vi kommer tillbaka snart'', sa jag. Hon nickade och log stort. ''Perfekt. Jag får snart träffa Justin igen. Det var så längesen vi sågs'', sa hon drömmande. Sedan kollade hon allvarligt på mig. ''Hejdå då!'' Sa hon och började gå ifrån mig. ''Förresten..'' Började hon när hon stod en bit ifrån mig. ''Justin kommer ta mig i slutändan'', sa hon och gav mig en bitchblick innan hon försvann in i huset.
Tumblr_lx8urw8io31r8w0q4o1_500_large
''Justin will pick me in the end!''


Själv stod jag kvar som förstelnad. Sa hon precis det där?
''Mary! Vi måste åka!'' Ropade Justin ifrån bilen. Jag nickade och gick långsamt mot bilen. Jag såg hur Caitlin kom utspringandes ur huset och sprang raka vägen fram till Justin. Hon slog armarna hårt om honom och log mot mig bakom hans rygg. Dom stod i minst två minuter med armarna om varann.
''Jag kommer tillbaka snart'', sa han lågt. Jag? Han kunde inte ens säga vi. Det kanske var lika bra att jag stannade kvar hemma då.
''Mary'', hörde jag Christian säga lågt. Jag vände mig om och såg att hans ögon var tårfyllda. ''Aww Christian!'' Sa jag och slog armarna om honom. Jag log igenom mina tårar som börjat rinna ned. ''Vi kommer om 3 dagar'', sa jag. Christian nickade och log. ''Bra. Lova att följa med även om Justin beter sig som ett svin. Du har mig, Ryan och Chaz!'' Sa han. Jag nickade och skrattade till. ''Jag lovar'', sa jag och log. Sedan kramade jag om Ryan och Chaz för att säga hejdå sålänge. Sen hoppade jag in i bilen. Vi skulle åka bil hela vägen tillbaka. Det var Chazs bil men det var helt okej med tanke på att vi snart skulle komma tillbaka. Justin slog sig till slut ned bredvid mig. Han började köra och vinkade till Caitlin genom fönstret. Jag log och vinkade till Christian, Ryan och Chaz. När vi kommit en bit ifrån huset vände Justin sin blick åt mig.
''Nej'', avbröt jag honom. ''Jag vill inte prata med dig just nu.'' Jag knäppte upp bältet och klättrade bakåt i bilen. Jag satte mig längst bak och knäppte bältet. Sedan kollade jag ut igenom fönstret. Jag kände att Justin stirrade på mig, men jag orkade inte bry mig just nu. Han hade behandlat mig som ett svin under den här semestern, han hade behandlat oss alla som svin. Ja, förutom Caitlin då..

Kapitel 16

Det hade gått flera timmar och Justin och Caitlin spenderade endast tid med varann. Okej, de hade inte träffats på länge men när de inte ens kastar en blick på oss blir jag riktigt irreterad. Ryan och Chaz hade dragit för att köpa mat, och både jag och Christian ångrade att vi inte följde med. Det hade varit mycket roligare än att ha sällskap av dom här. Vad höll Justin på med? Jag var förlovad med honom och bar på hans barn och han gav mig inte ens blick! 
''The food is here!'' Ropade plötsligt Ryan och in kom han och Chaz. De släppte ned alla påsar de bärt på och kollade på mig och Christian med höjda ögonbryn. Varken Justin eller Caitlin hade reagerat på att dom kom in. ''Har dom seriöst stått där sen vi gick?'' Frågade Chaz och bet av en bit av sin godis. Jag suckade tungt och nickade. Han mumlade något för sig själv och försvann ut. Ryan bar upp allt vi skulle grilla. ''Jag hjälper dig'', sa jag. Han log tacksamt. Jag tog några saker ifrån honom och hjälpte honom att bära ut sakerna. Vi ställde ned allt på bordet utanför och började grilla. Jag kollade in i huset och såg Caitlin skratta åt något Justin sagt. Han log bara åt henne.
''Håller de alltid på såhär?'' Frågade jag och vände blicken till Ryan. Han kollade medlidande på mig och ryckte på axlarna. ''Det beror på.. Hur längesen det var dom såg varann och vilket humör dom är på. Om dom har bråkat eller inte, något dom gör väldigt ofta. Ibland händer det att ena stunden står dom och skrattar tillsammans och sen kommer hon ut och är förbannad'' sa han och skrattade till. ''Dom där två går verkligen inte ihop. Inte ens som vänner. Om dom bara kunde förstå det'', fortsatte han. Jag nickade med en tung suck.
''Aye modellen! Kolla hitåt!'' Ropade plötsligt Christian bakom mig. Chaz vände sig självklart om och log in i iPhonen som Christian höll i. Jag, Ryan och Christian brast ut i skratt och slutade inte förns flera minuter efter. ''Vad?'' Frågade Chaz surt och tog en bit av sin choklad. Jag skakade på huvudet och skrattade till. ''Le!'' Sa Christian och vände iPhonen åt mig. Jag pressade snabbt fram ett stort leende och gjorde peace-tecknet. Sedan gick jag fram till Christian och kollade när han laddade upp bilden på Twitter.

''Chillar med den bästa. Visst är hon vacker? Borde bli modell!''
Skrev han till.
''Ha-Ha. Vad rolig du är!'' Sa jag, himlade med ögonen och slog till honom löst på axeln. Han log stort. ''Det är sant, Mary. Jag förstår inte varför du är kvar med Justin. Kolla på honom!'' Sa han och pekade. Förvånat vände jag mig om och kollade på Justin som nu stod och diskuterade något med Caitlin. Hennes ögon var tårfyllda, men hon log. Jag vände mig om mot Christian igen och suckade lågt.
''Ärligt talat. Du kan få vilken kille du vill. Justin behandlar dig dåligt'', sa han. ''Iallafall just nu.'' Mina ögon fylldes med tårar. Jag hade aldrig hört Christian säga något sådant om sin bästa vän. Han måste verkligen ha tröttnat. Christian märkte av mina tårar och drog in mig i sin famn. ''Förlåt'', viskade han. Jag skakade på huvudet och la mina armar om honom medans jag försökte få stopp på tårarna. ''Du har inget att säga förlåt för. Justin behandlar oss alla illa genom att bete sig som han gör just nu. Och det gör även Caitlin också'', mumlade jag.
Christian nickade. ''Det är mat!'' Ropade Ryan. Jag och Christian slog oss ned vid bordet mittemot Ryan och Chaz. Varken Caitlin eller Justin hade kommit. Jag suckade tungt och drog handen igenom mitt hår. ''Jag sa, maten är klar!'' Ropade han lite högre. Vi väntade, ingen kom. Jag suckade högt och reste mig upp. Jag lämnade bordet och sprang in till köket där de stod och skrattade.
''Kan ni åtminstonde komma när vi ska äta?!'' Bad jag. Justin kollade förvånat på mig, medans Caitlin bara gick förbi mig och ut till bordet. ''Älskling..'' Viskade Justin och kom fram till mig. Jag himlade med ögonen. ''Inte just nu, Justin'', sa jag lågt och gick ut till dom andra med Justin bakom mig.

Hur tror ni det slutar? Kommentera! Puss :)

Kapitel 15

Tumblr_lwboidxowm1qiaevfo1_500_large
Jag granskade bilderna på mig och Justin och kunde inte sluta le. Idag skulle vi även till Stratford, vilket skulle bli kul. Jag saknade Ryan, Chaz och Christian. Caitlin var också där, vilket skulle bli lite jobbigt, men det skulle nog gå. Hon hade fortfarande känslor kvar för Justin, det hade hon själv sagt, men han sa att han inte hade känslor för henne och att jag var den ända tjejen för honom. Vi skulle endast stanna i Stratford i tre dagar, för sedan skedde Tamis begravning. Jag suckade för mig själv och slog ihop boken med alla fotografier. Jag la ned den i Justins resväska och log för mig själv. Jag satte mig ned på sängen.
''Mary'', sa Justin och knackade på dörren. Han öppnade den och steg in i sovrummet. ''Här'', sa han och räckte mig en påse. Jag höjde på ögonbrynen men tog ändå emot den. Jag öppnade den och inuti fanns en liten låda med ett graviditetstest inuti. Jag svalde hårt och kollade upp på honom. Han nickade och pekade på badrummet. Jag suckade tungt och tog med mig testet in på badrummet. Jag låste dörren efter mig och andades in ett djupt andetag innan jag tog upp den lilla lådan. Det stod att man skulle kissa på testet, men det visste jag redan. Så jag tog ut testet ur lådan och gjorde som det stod. Efter det skulle man vänta i 2-3 minuter innan den visade ett plustecken eller ett minustecken. Plustecknet betydde positivt, alltså att jag var gravid. Och minustecknet visade negativt, att jag inte var det. Jag gick runt i cirklar i badrummet och väntade på att få ett svar. När det gått ungefär fem minuter tog jag upp testet, men jag vågade inte kolla. Jag andades tungt och öppnade till slut ögonen och kollade på testet. Jag spärrade upp ögonen och tappade nästan testet i golvet. Det visade positivt. Jag, Mary Jansen, var gravid. Jag tog tag i badkaret för att inte falla ihop på golvet. ''Mary?'' Sa Justin försiktigt utanför dörren. Mina ögon fylldes med tårar. Jag tog med mig testet och låste upp dörren. Jag gick förbi Justin och satte mig ned på sängen.
''Vad stod det? Varför gråter du?'' Frågade han oroligt. ''Jag gråter inte'', mumlade jag och torkade bort tåren som runnit ned längst min kind. Jag visade honom testet, men han förstod ingenting. ''Vad betyder det?'' Frågade han. Jag suckade. ''Det visar positivt'', mumlade jag. ''Jag är gravid.'' Han spärrade upp ögonen och tappade hakan. ''Du skämtar'', sa han. Jag skakade på huvudet. ''Inte direkt'', viskade jag. Han satte sig ned bredvid mig och slog armarna hårt om mig. ''Jag vet inte om vi har tid med ett barn'', sa jag lågt. Justin höll fortfarande ett hårt grepp om mig. ''Vi säger såhär; du dansar tills det inte går mer. Då tar du ledigt och tar det lugnt med barnet. Sen kan du börja igen, senare'', sa han och log. Jag nickade. Skulle vi verkligen få barn? Jag behövde inte ens ställa frågan högt, Justin svarade ändå.
''Vi ska ha ett barn'', sa han. Jag kollade på honom och han såg riktigt lycklig ut.

*

Ljuvliga Stratford!
''Justin! Mary!'' Ropade Justins morföräldrar Diane och Bruce när de fick syn på oss. ''Hej!'' Ropade vi och log. Vi drog med våra väskor och sprang fram till dom. Diane omfamnade mig i en kram medans Bruce kramade Justin, sedan bytte de plats. Jag log stort. ''Det är skönt att vara tillbaka'', sa jag. Justin nickade instämmande och pussade mig på pannan. Vi gick in och jag la in min väska i gästrummet.
''Glöm att du sover i gästrummet'', skrattade Justin och drog med sig min väska in till hans sovrum. Hans säng var rätt liten, så jag undrade hur han tänkt att vi båda skulle få plats i den. Jag skakade på huvudet för mig själv. Just nu ville jag bara träffa Ryan, Chaz och Christian. Jag såg på Justin att han också ville det.
''Vill ni ha lite pannkakor innan ni går till Chaz och dom andra?!'' Ropade Diane nedanför. ''Vi kommer!'' Ropade Justin tillbaka. Han log och tog min hand, sedan gick vi ned till köket och åt pannkakor.
När vi fått i oss två var hälsade vi hejdå så länge, och sprang sedan över till Ryans hus. Alla hade samlats där, inklusive Caitlin.. Justin ringde på dörren och Chaz öppnade med alla de andra bakom sig. ''Ni är här!'' Skrek han rakt ut och omfamnade oss i stora kramar, likaså de andra. Caitlin gav Justin en varm kram men kollade bara bitchigt på mig. Kom igen! Jag suckade tungt och följde efter Chaz in i huset istället. ''Hur är det med dig?'' Frågade jag och log. Han log brett. ''Det är grymt. Hur är det själv?'' Frågade han. ''Det är helt okej'', sa jag och log svagt. Han kollade medlidande på mig men log ändå. Visste alla om att Tami hade gått bort? Caitlin kom in i köket skrattandes med Justin och jag hade en känsla av att detta inte skulle sluta så bra...

Kapitel 14

Det var fredag kväll. Jag skulle gå på en gala tillsammans med Justin. Vi skulle hålla tal om Tami. Berätta hur vi kände och så vidare.. Jag behövde inte ens skriva ned något, jag hade så mycket i huvudet som jag skulle säga. Likaså Justin. Imorgon tänkte vi åka till Stratford för att hälsa på Ryan, Chaz, Christian och Justins morföräldrar. Det var även riktigt längesedan som vi träffade Jeremy, Jazmyn och Jaxon. Så kanske kunde vi åka förbi Toronto också? Jag väcktes ur mina tankar när Justin skakade försiktigt på mig. Jag klev ut ur limousinen med Justin tätt bredvid mig och vi gick försiktigt ut till röda mattan.
''Justin!''
''Mary!''
''Mår ni bättre?!''
''Hur känns det att ni ska hålla tal om eran saknade vän idag?!''
Jag svalde hårt men pressade fram ett leende. Varför kunde de aldrig vara tysta och vara nöjda med bilderna de fick? När vi stått där i någon minut drog Justin med mig in till galan. Det var fullt med folk, vissa hade jag aldrig träffat och vissa hade jag träffat på då och då. Jag hoppades på att få träffa Katy Perry. Vi hade blivit så bra vänner, och nu var det ett tag jag såg henne. Demi Lovato skulle jag också vilja träffa, hon var riktigt trevlig.
''Justin!''
Vi båda två vände oss och fram kom Tinie Tempah. ''Tjenare bro!'' Sa han och gjorde något handslag med Justin. Justin log. ''Yo, hur är det med dig?'' Frågade han. Han log. ''Det är awesome med mig, hur är det med dig?'' Frågade han. Justin skrattade till. ''Det är awesome med mig också'', sa han. Tinie Tempah vände blicken åt mig. ''Äntligen får man träffa flickan som tog Justins hjärta!'' Sa han och log. Jag log brett och försökte att inte skratta. ''Mary'', sa jag och sträckte fram min hand. Han flinade. ''Jag vet'', sa han och blinkade med ena ögat. ''Aye'', skrattade Justin. ''Hon är min.''
Han brast ut i skratt. ''Jag vet. Men jag måste få säga att hon ser riktigt fine ut'', sa han och betonade ordet 'fine.'
Justin flinade och vi hälsade hejdå, sedan gick vi och satte oss längre bort i en svart soffa. Justin drog ned mig i sitt knä och jag pussade honom på kinden. ''Hur känns det?'' Frågade han. Jag svalde hårt. Juste, jag hade helt glömt bort att vi skulle hålla tal för alla om Tami. ''Det känns... Jobbigt'', sa jag och suckade tungt. Jag kollade ned på mina händer men Justin tog sin tumme under min haka. ''Vi kan åka härifrån om du vill'', sa han. Jag skakade på huvudet och log svagt. ''Nej. Det är okej'', sa jag. ''Säker?'' Sa han. Jag nickade och log. ''Helt säker'', svarade jag.
Han nickade och log. ''Mary!'' Utbrast en överlycklig röst bakom mig. Jag vände mig om och där stod hon. Katy Perry! Jag reste mig upp och sprang fram till henne och omfamnade henne i en kram. ''Katy!'' Sa jag och log. Hon log brett åt mig. ''Hur är det med dig?'' Frågade hon. Jag log. ''Det är okej, hur är det själv?'' Frågade jag. Hon kollade medlidande på mig, alltså visste hon nog vad som hänt. ''Jag mår bra'', sa hon och log svagt. Jag log. ''Jag är glad för din skull'', sa jag. Hon skrattade och kramade om mig igen. ''Det var så längesen!'' Sa hon. Jag nickade instämmande. ''Vi får försöka hålla kontakten. Har du mitt nummer kvar?'' Frågade hon. Jag nickade. ''Självklart!'' Sa jag och log. ''Kan Mary Jansen och Justin Bieber komma upp på scenen?!'' Ropade en ljushårig man från scenen. Jag kramade om Katy igen. ''Vi ses'', sa jag. Hon nickade och vinkade efter mig. Justin tog min hand på väg upp till scenen. ''Mary'', sa mannen och räckte mig en mick. Justin ställde sig tätt bredvid mig. ''Berätta om Tami. Hur du känner, du förstår vad jag menar'', sa han. Jag nickade och han försvann in backstage. Jag tog ett djupt andetag och kollade ut på folket framför mig. Detta var också live, på MTV.
Tumblr_lw4b8b5uiq1r096dco1_500_large
''Hej'', sa jag och andades ut. Några 'hej' hördes tillbaka. Jag svalde hårt och höll tårarna inne. Detta var ett så känsligt ämne för mig. Jag undrade hur detta skulle gå, men jag skulle verkligen göra mitt bästa för att inte bryta ihop. Det var trots allt bara fem dagar sedan jag fick det chockande beskedet. Att hon inte fanns med oss längre. ''För sexton år sedan var jag två år gammal. Min mamma..'' Jag gjorde en paus och suckade tungt. Kom igen, du klarar det här. ''Min mamma var vän med en vänlig kvinna vid namn Therese Lenora. Hon hade en dotter som var lika gammal som mig, Tamilina Lenora. Dock var det ingen som kallade henne för Tamilina, alla sa Tami. Eftersom att jag inte pratade så bra vid 2-årsålder så kallade även jag henne för Tami. Vi blev vänner riktigt snabbt. Hon var... Jättesnäll.'' Jag suckade tungt. Kom igen, du har kommit långt nu. Fortsätt! ''När jag fyllde sexton år, bad hon mig att söka till en danstävling. Jag ville inte, jag trodde inte att jag hade någon chans plus att jag inte ville att Justin Bieber skulle lära mig dansa. Jag trodde inte att han kunde dansa'', sa jag och skrattade till. Några skratt hördes. Justin knuffade mig lätt på axeln och gjorde en häftig dansrörelse som fick folket att jubla. Jag log och skymtade några tårar i hans ögon.
''Efter många om och men så sökte jag'', mumlade jag. ''Det gick riktigt bra iallafall. När jag kom hem igen flyttade jag ihop med Tami. Hon lät mig bo hemma hos henne, och det skulle inte någon annan gjort. Hon fanns alltid där för mig, fick mig på bra humör när jag var ledsen.. Hon fick mig att skratta, le och hon gjorde mig även till den människan jag är idag. Utan henne hade jag inte stått här idag. När jag fick chockbeskedet för fem dagar sen, om att hon hade blivit påkörd av en bil och inte längre fanns med oss.. Så bröt jag ihop'', sa jag och märkte att jag grät. Jag snyftade till i micken och suckade tungt. ''Hon är riktigt saknad på jorden. Och hon dog.. För tidigt. Men hon är på ett bra ställe, dom kommer ta hand om henne där uppe'', sa jag och pekade uppåt. Några snyftningar hördes ute i folket och även några 'aww.' Jag svalde hårt och pressade fram ett svagt leende. ''Jag vill tacka er för att ni kom hit idag och lyssnade på vad jag hade att säga'', sa jag. ''Tack.'' Publiken jublade och skrek. Jag log och räckte micken till Justin. Det var hans tur. Jag sprang in backstage och in på toaletten. Jag satte mig ned på golvet och brast ut i gråt. Jag orkade inte bry mig om att jag skulle se förjävlig ut efter detta. Jag saknade henne så mycket, hur skulle jag klara mig nu? Och hur skulle Yu klara sig? Jag var tvungen att hälsa på honom någon dag nästa vecka. Jag reste mig upp och kollade mig i spegeln. Mitt smink var helt utkletat. Jag himlade med ögonen och torkade bort istället. Alla sa att jag såg bättre ut utan smink, så jag fick väl lita på det då. Jag öppnade toadörren och gick och satte mig i soffan lite närmre scenen.
''Hon var en fantastisk människa'', sa han. Jag hörde att han grät. Åh. Han avslutade och kom in backstage med tårfyllda ögon. Jag sprang fram till honom och slog armarna hårt om honom. ''Jag älskar dig'', viskade jag. ''Jag älskar dig också'', sa Justin. Därefter bröt han ihop..

Kapitel 13

''Kom igen, Mary!'' Sa Tami och började hoppa otåligt i min säng. Jag reste mig upp ur fåtöljen och suckade tungt. ''Okej'', sa jag och slog ut med händerna. ''Jag gör det'', mumlade jag. Tami hade fallit för en kille vid namn Dylan. Han gick i våran klass, och hon ville att jag, skolans tönt, skulle prata med honom och berätta om Tami. Jag hade sett hur han spanade in henne på rasterna, men aldrig hade jag trott att hon skulle falla för den idioten. Hon reste sig upp ur sängen och kom fram till mig. Hon slog armarna om mig och kramade om mig hårt. ''Tack så jättemycket Mary! Jag älskar dig'', sa hon och log stort. Jag skrattade till. ''Jag vet'', sa jag och log. Hon skakade på huvudet för sig själv och vi började skratta på nytt.
Jag slog upp ögonen och utan att jag märkt det hade jag börjat gråta. Tami. Hon var borta. Jag kommer aldrig få se henne. Och om fyra dagar sker hennes begravning.. Hur skulle jag klara av att gå på den?
''Jag ska rädda dig'', mumlade Justin plötsligt. Jag höjde på ögonbrynen och vände blicken till honom. Han log och sov. Jag log svagt. Han snackade i sömnen. Jag tänkte tillbaka på tiden då det var jag och Tami, innan jag sökte till dansstävlingen. Det var jämnt vi två. Vad vi än gjorde, så gjorde vi det tillsammans. Hennes kusin skulle gifta sig en gång, men eftersom att jag inte kände dom och inte var bjuden kunde jag inte gå, och då vägrade hon gå. Istället hade vi en filmkväll med några tjejer från klassen. Jag började gråta hysteriskt men pressade ansiktet hårt mot kudden eftersom att jag inte ville väcka Justin som låg och sov bredvid mig.
''Baby..?'' Mumlade Justin sömnigt. Jag tog försiktigt upp ansiktet från kudden och kollade på honom. Hans ögon var halvt öppna. Han var helt död. Jag snyftade till och pressade ansiktet mot kudden igen. ''Älskling, vad är det?'' Justin lät nu lite piggare. Jag tog upp ansiktet från kudden och satte mig upp. Jag hörde att Justin också satte sig upp. Han strök mig över ryggen och till och med nu på natten doftade han svagt av vanilj. Jag snyftade till, men försökte verkligen få stopp på tårarna som forsade ned i floder. ''Jag saknar henne så mycket'', fick jag fram. Justin suckade lågt och kramade om mig hårt. ''Jag också, Mary. Tro mig. Trots att jag inte kände henne särskilt väl, hon var en bra vän. En glädjespridare. Men se det positivt, hon kommer sitta uppe i himlen och kolla ned på allt du gör. Hon kommer vara riktigt stolt över dig'', sa Justin. Jag log svagt åt honom. ''Tror du verkligen det?'' Frågade jag. Han nickade. Jag kramade om honom hårt och släppte till slut motvilligt taget. ''Ska bara på toaletten'', sa jag och log. Jag tog med mig mobilen in och tog ett kort på mig som jag laddade upp på Instagram.
''Alla dagar är inte ljusa, trots att livet är tufft så måste man gå vidare... Jag saknar dig Tami ♥♥
''

*

Nästa morgon vaknade jag av att jag mådde otroligt illa. Jag reste mig upp ur sängen och kollade efter Justin. Men han var inte där, jag hörde stekpannor från köket så jag antog att han var där nere. Jag kände hur illamåendet växte och växte och till slut fick jag bokstavligt springa in till badrummet. Jag satte mig på knä framför toaletten och kräktes. Återigen spolade jag och sprayade efter mig. Illamåendet var nu som borta. Vad var det för fel på mig?
''Mary!'' Ropade Justin och jag hörde att han sprang upp för trapporna. ''Kräktes du igen?!'' Ropade han. Jag gick ut från badrummet och mötte Justin i vårat sovrum. Med en tung suck nickade jag. ''Vad ska vi göra?'' Frågade han osäkert. Jag svalde hårt.
''Kan du köpa ett graviditetstest till mig?'' Frågade jag lågt. Justin spärrade upp ögonen och stog med hakan i golvet. Jag suckade. ''Justin?'' Frågade jag lågt. Han kom fram till mig och kramade om mig hårt. ''Jag gör det efter att vi har ätit frukost'', sa han. Jag nickade. ''Jag har gjort pannkakor'', sa han och log. Jag log tillbaka, men på insidan var jag riktigt sårbar. Ifall jag var gravid, vad skulle jag göra då? Jag var orolig för att Justin skulle lämna mig. Få panik eller något liknande. Jag vet inte om jag har tid för att ha barn, och just nu är jag bara nitton år gammal. ''Mary?'' Sa Justin. Jag kollade upp och mötte hans blick.
''Oroa dig inte'', sa han. ''Om du är gravid, så kommer jag att finnas vid din sida'', sa han. Jag log och kramade om honom innan vi satte oss ned för att äta frukost.

Uh-oh! Vad tror ni? Har Justin gjort henne på smällen? Haha! Kommentera gärna vad ni tycker. Puss

Kapitel 12 (kort kap)

''Jag är hungrig'', mumlade jag. Och det var sant, jag hade inte ätit på hela dagen och det kändes som om att jag höll på dö. ''Jag också'', sa Justin. ''Vad vill du ha?'' Frågade han. Jag ryckte på axlarna. ''Spelar ingen roll'', sa jag och stängde ögonen, då insåg jag hur trött jag var. ''Jag går in och handlar något. Vill du följa med eller väntar du här?'' Frågade han. Jag öppnade ögonen försiktigt. ''Jag väntar'', sa jag och log. Han nickade och pussade mig på läpparna innan han hoppade ut ur bilen.

Justins perspektiv:

När jag kom in på kinaresturangen beställde jag olika saker att ta hem. Sedan sprang jag in på affären och handlade lite läsk, glass, bananer, chokladsås, grädde och maränger. Vi skulle lätt göra bananasplit ikväll. Jag betalade för det och gick ut till bilen igen. Jag la in sakerna i bagageluckan och hoppade in i förarsätet. Jag kollade på Mary som satt helt utslagen i sätet bredvid mig och sov. Hon andades tunga andetag och jag såg på hennes vackra ansikte att hon hade gråtit när jag var borta. Hon hade det verkligen inte lätt.. Hur skulle det bli på Tamis begravning om en vecka? Det kommer nog bli riktigt svårt. Jag suckade tungt och vred om nyckeln och började köra hemåt. När vi väl kom fram var papsen som tur var borta. Jag körde upp på uppfarten och vred sedan om nyckeln. Jag skakade försiktigt på Mary. ''Mary. Vi är hemma'', viskade jag. Hon slog upp ögonen och kollade på mig med ett svagt leende.

Marys perspektiv:

Justin hade verkligen proppat i mig mat. Först kinamat och sen bananasplit. Han var så gullig! Jag log och reste mig upp ur soffan. Jag gick ut till köket för att diska undan allting. Justin låg och halvsov på soffan, det var lika bra för om jag sa att jag skulle städa så skulle han göra det åt mig. Jag kastade alla rester i papperskorgen och diskade våra tallrikar. När jag skulle diska den sista skeden fick jag som ett hugg i magen. Jag spärrade upp ögonen och sprang in på badrummet. Jag satte mig på knä framför toaletten och kräktes. När jag var klar var mina ögon stora som klot. Jag lovar. Jag spolade toaletten och städade undan, samt sprayade spray inne på badrummet. ''Mary!'' Ropade Justin utanför. Han kom mot mig men jag stoppade honom. ''Jag kan ha kräksjuka eller nånting, så kom inte närmre'', sa jag och skrattade till. Justin log oroligt mot mig men kom fram ändå. Han la armarna om mig. ''Hur mår du?'' Frågade han. Jag suckade. ''Jag mår bra. Vet inte vad som hände'', mumlade jag. Han kollade oroligt på mig.
''Du vet den där gången i Mexico...'' Började han. Jag spärrade upp ögonen. ''Nej'', sa jag och viftade med handen. ''Jag är inte...'' Jag suckade. ''..Gravid'', sa jag. Justin nickade. ''Det tror inte jag heller'', sa han och skrattade. ''Men om du kräks flera gånger så får vi kolla upp vad det är'', sa han. Jag nickade och log.

Kapitel 11

Gud hade nu tagit både min mamma och min bästa vän ifrån mig. Han hade verkligen någonting emot mig. Vad gjorde jag som var så fel? Tami och min mamma dog nästan på samma sätt. Mamma är ett känsligt ord för mig, jag brukar inte tänka på henne så mycket. Framförallt så pratar jag aldrig om henne. Inte förns nu.
''Först min mamma. Nu Tami'', viskade jag. Justin ryckte till och kollade på mig med stora ögon. Vi satt hemma i vårat hus i Atlanta. Yu var tvungen att ligga på psyke.. Sorgligt nog.
''Va?'' Viskade Justin. Jag svalde hårt. Han visste att min mamma inte fanns bland oss, men inte hur hon dött eller någonting. Han vet ingenting om henne, eftersom att jag inte berättat.
''Min mamma hade en svår uppväxt. Hon blev misshandlad av sin mamma och våldtagen av sin pappa. När hon var sexton år blev hon gravid. Hon sa att det var det bästa som hänt henne, men hon visste inte hur hon skulle göra med tanke på sina föräldrar. De skulle mörda barnet om de fick veta någonting, så hon sa inget. Men när magen blev större var hon tvungen att göra någonting. Hon rymde hemifrån en sen fredagskväll och bodde på hotell i en vecka. Sen hade hon inte råd längre och bodde hemma hos olika kompisar'', sa jag och tog en paus. Jag svalde hårt och tog ett djupt andetag innan jag fortsatte. ''En regnig dag den 3 September föddes jag. Hon gjorde allt hon kunde för att jag skulle få en bra uppväxt, men med tanke på att hon inte hade någon utbildning gick det inte så bra. Till slut fick vi flytta in hemma hos grannen, Donna. Mamma slavade henne hela dagarna så jag såg henne inte så ofta. När jag fyllde fjorton år mådde mamma riktigt dåligt. Hon hade inte tillräckligt med pengar för att köpa mig en födelsedagspresent. Trots att jag sa att det var helt okej, bara jag fick vara med henne så var jag nöjd, så försökte hon fixa en födelsedagspresent. Det gick inte. Tre dagar efter min födelsedag...'' Jag torkade bort mina tårar. ''..Så hoppade hon framför tåget. Hon lämnade en lapp till mig där det stod att allt skulle bli bra. Och att jag länge undrat vem min pappa var, hon visste inte själv. Allt hon visste var att han hette Tony och bodde någonstans i Italien'', sa jag och kollade ned på mina händer.
Justin kramade om mig hårdare än någonsin och jag hörde honom snyfta då och då. ''Jag har ställt in turnén'', sa Justin. Jag flämtade till. ''Va?'' Utbrast jag. Han nickade och såg bekymrad ut. Jag visste att han hatade att svika sina fans, han hade bara ställt in en konsert i hela sitt liv och nu ställde han in en hel turné. Vi hade bara Italien, Spanien och England kvar, men det var mycket han ställde in. Över tio konserter. Jag kollade förvånat på honom men han bara drog in mig i en kram igen. ''Ingen av oss mår tillräckligt bra för att fortsätta just nu, speciellt inte du'', sa han lågt. Jag nickade. ''Du är bäst'', sa jag och pussade honom på kinden. ''Kan vi gå ut och ta frisk luft?'' Frågade jag. Justin nickade och tog min hand. Vi drog på oss våra jackor och skor och lämnade sedan huset. Justin låste efter oss och jag insåg snabbt att det var ett stort misstag vi gjort. Papsen stod utanför beredda med sina kameror och mikrofoner.
''Jary!''
''Hur känns det att din bästa vän har dött, Mary?!''
''Justin, hur känns det att du förlorat en vän?!''
''SVARA!''
Jag såg att Justin blev rasande. Han drog med mig bort till bilen. ''Vi åker härifrån'', sa han och hjälpte mig in. Jag döljde ansiktet så gott det gick, bara för att jag inte orkade med dom.

Justin smällde igen bildörren och jag låste. Han stod fortfarande utanför, omringad av papsen. Jag suckade tungt och kollade ut genom fönstret. Jag såg hur irreterad han blev.
''Men ge er för i helvete!'' Skrek han. Jag spärrade upp ögonen. ''Vet ni vad respekt är?! Nej tydligen inte för då skulle ni inte hålla på som ni gör!'' Sa han och spottade en man i ansiktet som närmade sig honom. Mina ögon blev stora som klot. Vad höll han på med?!
''Era idioter! Lär er vad respekt är! Jag vet att jag är otrevlig just nu men våran kompis har precis gått bort och den andra ligger inne på psyke! Förstår ni hur det känns?! Har ni några barn, va?! Tänk om det var erat barn som gick bort! Eller eran bästa vän! Tror ni jag skulle komma och köra upp en fet jävla kamera i erat ansikte då, va?!'' Skrek han. De flesta stod stilla, helt förvånade. ''Låt oss vara!'' Fräste han innan han hoppade in i bilen. Han låste efter sig och kollade med ledsna ögon på mig.
''Förlåt'', sa han lågt. Jag la min hand på hans. ''Du har inget att be om ursäkt för'', viskade jag. Han log svagt och startade bilen. ''Var ska vi?'' Frågade jag. Justin ryckte på axlarna. ''Vi tar en åktur och kommer tillbaka senare ikväll när dom är borta'', sa han. Jag nickade.

Kapitel 10


Lyssna på låten medans ni läser kapitlet :)

Jag sprang in i sjukhuskorridoren med resväskan med mig. Jag sprang genom flera korridorer tills jag slutligen fann Yu på en vit stol. Jag sprang snabbare fram till honom och lät resväskan stå kvar en liten bit bort. Han reste sig upp och kom emot mig. Jag slog armarna om honom och brast ut i gråt. ''Har du fått veta något än?'' Viskade jag. Han nickade långsamt. Jag släppte taget om honom och kollade in i hans ögon. Hans blick sa ingenting, vilket störde mig riktigt mycket. Hans ögon var blanka och jag tror att han befann sig i en helt annan värld. ''Yu?'' Sa jag oroligt. Han såg fortfarande på mig med samma blick. Jag förstod ingenting. Jag ville bara veta hur hon mådde! ''Berätta för mig!'' Sa jag högt.

Justins perspektiv:

Jag kunde inte vänta mer. Atlanta, här kommer jag.

Marys perspektiv;

Jag svalde hårt. Yu hade inte sagt någonting på över två timmar. ''Snälla säg något'', sa jag och försökte få mina tårar att sluta rinna. ''Jag kan inte'', viskade han. Jag kollade oförstående på honom. ''Snälla Yu'', bad jag. Han slöt sina ögon och jag granskade tårarna som rann ned för hans kinder. ''Mary!'' Ropade en välbekant röst en bit bort. Jag reste mig upp från stolen och kollade på Justin som kom springandes mot mig. Om jag var chockad innan, så var jag defintivt det nu. Jag slängde mina armar om honom och brast ut i gråt igen. ''Hur mår hon?'' Frågade han. Jag ryckte på axlarna. ''Yu vet. Men han säger ingenting'', sa jag och började gråta hysteriskt. ''Hon blev påkörd'', viskade jag. Justin suckade tungt och jag skymtade även några tårar i hans ansikte. ''Tami är så snäll'', sa han. Jag skakade snabbt på huvudet. ''Nej!'' Utbrast jag. ''Snälla bryt inte ihop!'' Sa jag. Han skakade på huvudet och torkade snabbt bort sina tårar. Han andades in ett djupt andetag. ''Jag går och kollar om jag får tag i någon läkare som vet något'', sa han. Jag tog tag i hans hand. ''Jag följer med'', sa jag. Han nickade och tillsammans gick vi långsamt igenom korridoren och jag pekade på en man i 30-årsåldern med en vit rock på sig. ''Ursäkta!'' Ropade Justin. Han vände sig om och då såg jag att han var en läkare. Vi sprang fram till honom och jag började gråta om på nytt. Tami måste må bra.
''Tami lenora?'' Sa Justin. Han uttalade hennes spanska efternamn perfekt. Mannen spärrade upp sina ögon och hans ögon blev blanka. Han kollade nedåt och mötte sedan min blick. Sedan kollade han på Justin. ''Hon klarade det inte'', sa han lågt. Justins ögon spärrades upp. Jag föll ihop på golvet och skrek rakt ut. ''Mary'', sa Justin och satte sig ned på knä framför mig och hans tårar började rinna. Tami var borta. Samma ord åkte omkring i mitt huvud flera gånger. Jag brast ut i gråt. Jag hade nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.
''Mary. Lugna ner dig. Snälla'', sa Justin och torkade bort sina tårar. Jag kollade på hans ansikte. Han fick mig lugn. Jag torkade bort mina tårar men visste mycket väl att de skulle börja rinna på nytt.
Tumblr_lwdb10gtyo1r6m2xoo1_400_large
''Hon är borta'', viskade jag. Justin kollade tomt på mig. ''Nej!'' Skrek jag och upprepade samma ord om och om igen. ''Tami'', viskade jag flera gånger. Justin drog in mig i sin famn och kramade om mig hårt. Han satt med mig i sin famn i flera timmar medans jag grät ut.


Kapitel 9

Nästa morgon vaknade jag av att någon verkligen stirrade på mig. Jag slog upp ögonen och fick se Justin ligga och kolla på mig med ett brett leende på läpparna. Jag log brett. Han pussade mig på läpparna och fortsatte le. ''Godmorgon, beautiful'', sa han. Hans röst på morgonen! Jag skrattade till. ''Godmorgon snygging'', sa jag. Sedan skakade jag på huvudet. ''Biebs'', rättade jag mig själv. Det kändes annorlunda att säga någonting annat. Justin skrattade och nickade instämmande. ''Så, vad händer idag?'' Frågade jag nyfiket. Han ryckte på axlarna. ''Ingen aning. Vi är lediga och åker till Italien imorgon. Så vad sägs om att packa och sen bara ha en slapp dag?'' Frågade han. Jag nickade och log. ''Låter toppen!'' Sa jag och reste mig upp. Justin drog tillbaka mig till sängen. ''Inte än'', sa han och log. Jag kollade förvirrat på han och skrattade. Han satte gränsle över mig och jag visste precis vad som skulle hända. Vi kan väl säga att vi inte skulle hinna med att ha en slapp dag.

*

''Äntligen!'' Sa jag när jag fått ned allting i min resväska. Justin skrattade. ''Hjälp mig'', pep han. Jag höjde på ögonbrynen. ''Har du mer saker än mig?'' Frågade jag förvånat. Han nickade. ''Tydligen'', mumlade han. Jag spärrade upp ögonen och gick fram till honom. Det han hade kvar att packa ned var sin hårfön, ett par svarta jeans, smycken och några foton på oss två tillsammans. Jag log lite åt det och hjälpte honom att packa ned det medans han drog på sig andra kläder inne på badrummet. Jag drog igen kedjan på väskan och ställde väskan vid dörren bredvid min. De såg exakt likadana ut. Jag satte mig ned på sängen och granskade hotellrummet. Jag skulle sakna Mexico, vi hade fått stanna här längre än väntat och fått avboka några galor i Italien. Men ingen konsert, som tur var. Vi skulle till vackra Rom. Jag log stort åt bara tanken och rös till när Justin kom ut ur badrummet. Han hade på sig ett par vita jeans och en svart skjorta. Han var så söt. Jag rycktes ut ur mina tankar när det plingade till i mobilen. Jag drog motvilligt upp den ur fickan och granskade skärmen. Det var ett nytt meddelande från Yu. Jag öppnade förvånad hans meddelande.
''Tami har blivit påkörd av en bil. Hon ligger på sjukhus, läkarna vägrar tala om för mig hur hon mår. Snälla hjälp, jag vet att du inte kan komma hit, men vad ska jag göra?!''
Jag läste om meddelandet flera gånger, alla minnen jag har med Tami kom upp i mitt huvud. Hon lät mig flytta hem till henne.. Det är det inte många som gör. Utan henne hade jag inte ens varit vid liv just nu. Jag skulle inte ens sökt till den där tävlingen och träffat Justin om det inte vore för henne. Och nu låg hon inne på sjukhus och skulle kanske inte klara sig.. Nej, hon måste klara sig. Jag reste mig upp ur sängen. ''Vad har hänt?'' Frågade Justin oroligt. ''Tami ligger på sjukhus'', sa jag snabbt och sprang förbi honom. Jag drog på mig skorna och tog ena resväskan och hoppades på att det var min. Sedan sprang jag ut i hotellkorridoren och släpade ned väskan för trapporna och sprang ut på gatan i Mexico. ''Mary!'' Ropade Justin en bra bit bakom mig. Jag hoppade in i en taxi och la den lilla resväskan på sätet bredvid. Jag knäppte fast bältet. ''Till flygplatsen'', sa jag till chauffören. Han nickade och började köra snabbt, han förstod nog att det var bråttom. När jag väl betalat chauffören drog jag med mig resväskan ut och sprang in på flygplatsen. Justin hade ringt mig ett antal gånger, men jag orkade inte just nu. Jag måste till Tami, hur nu det skulle gå. Jag hade ingen biljett. Jag gick fram till en kvinna som stod bakom en disk. ''Hej. Hur kan jag hjälpa dig?'' Frågade hon. Jag suckade tungt och ställde ned resväskan bredvid mig. ''Jag måste till Atlanta snabbt, men har ingen biljett. Kan jag köpa en här?'' Frågade jag oroligt. Hon nickade. ''Självklart'', sa hon och knappade in något på en dator. Jag pustade ut och drog fram plånboken. ''2000 kronor, tack'', sa hon. Jag nickade och betalade henne. Nu hade jag inte mycket pengar kvar måste jag säga. Jag tog emot min biljett och kollade på skylten. Den åker om fem minuter! Stressat tog jag tag i min resväska och kastade upp den på rullbandet. Sen sprang jag förbi tullen och in i flygplanet. Jag pustade ut när jag hittat min plats.

Justins perspektiv;

''Hon svarar inte!'' Sa jag oroligt och kastade mobilen hårt i golvet. Scooter klappade mig på axeln. ''Här är anledningen till varför du inte ska ha en iPhone'', sa han. Jag suckade och satte mig ned på sängen. ''Justin'', sa han och satte sig ned bredvid mig. Jag kollade frågande på honom. Han måste hjälpa mig.
''Tami är Marys bästa vän. Om det var Ryan eller Chaz som hade blivit påkörd hade du nog gjort likadant. Ge henne tid, hon hör av sig när hon fått reda på hur Tami mår. Jag lovar. Men du måste ha tålamod att vänta. Okej?'' Sa han och la sin hand på min axel igen. Jag torkade bort en tår som sakta runnit ned och nickade. ''Men vi har massa konserter i Italien snart'', sa jag. Scooter suckade. ''Jag vet'', sa han. ''I värsta fall får hon skippa dom. Men det är om tre dagar som ni har den första konserten. Vi får se hur det är då'', sa han. Jag nickade med en tung suck. ''Du har rätt'', mumlade jag.
Tumblr_lwdl0qoni21r8xgbso1_500_large
''Redan första gången jag såg dig, visste jag att du var speciell. Sättet du log på, du fångade mig direkt. Det var också därför jag gjorde idotiska saker, jag kysste dig för tidigt och visste inte var jag skulle ta vägen efter det. I slutändan visade det sig iallafall att du tyckte samma sak om mig som jag tycker om dig. Jag vet att de säger att ingen är perfekt, men du är ett undantag, Mary. Jag kommer aldrig kunna låta dig gå. Även om du inte vill vara med mig, så kommer jag kämpa för att få dig tillbaka. Förstår du det? Jag älskar dig för mycket. Jag vill leva med dig hela mitt liv. Du och jag, tills döden skiljer oss åt'', sa jag och kämpade emot mina tårar. Hon snyftade till och jag granskade tårarna som rann ned för hennes kinder. Jag smekte hennes kind och torkade bort tårarna. ''Jag älskar dig'', viskade hon och slängde armarna om mig.
''Aaw'', hörde vi folk säga bakom oss. Jag vände mig om med ett ryck och kom på att vi inte var ensamma. Vi befann oss på en gala. Men det störde mig inte, nu visste alla om hur mycket hon betydde för mig.
Jag brast ut i gråt när jag tänkte på minnet.


Kapitel 8

För fyra månader sedan var jag med i ett avsnitt av ''So Random.'' Bara för det ska jag idag på en gala. Jag klagar inte, men det värsta är att jag kommer vara ensam. Justin har en intervju vid samma tid som galan, vilket är riktigt trist. Men vad ska man göra? Det är hans jobb. ''Du är så vacker'', sa han när jag väl var klar. Jag log åt honom. ''Du ser inte så dålig ut du heller'', sa jag och drog i hans slips. Han log och gav mig en öm kyss. ''Jag kommer sakna dig'', viskade han. Jag log svagt. ''Jag kommer sakna dig också'', sa jag. Jag drog på mig skorna och när jag vände mig om för att säga hejdå till Justin hade han också sina skor på. ''Jag ska gå om fem minuter så'', sa han och flinade. Jag nickade och log. ''Vi ses inatt'', sa jag och pussade honom på kinden. Han nickade. ''Det gör vi'', sa han och log. Jag stängde dörren försiktigt efter mig och gick ned till limousinen som väntade där nere. Jag hade fortfarande svårt att förstå att jag åkte limousine ibland, det kändes så overkligt. Sånt har jag bara sett på film med kändisar, jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det. Chauffören var rätt otrevlig, han mumlade ett enkelt 'hej' och började köra mot galan. Fast det var nog bara bra egentligen, med tanke på att jag var så nervös och inte orkade prata med någon just nu. När vi slutligen kom fram öppnade jag dörren direkt. ''Tack för skjutsen'', sa jag vänligt och hoppade ur bilen. Jag smällde igen dörren efter mig och började gå mot röda mattan. Före mig stod Nick Jonas så det var bara att vänta. Han svarade på några frågor och tog sedan bilder på röda mattan. Till slut var det min tur och jag gick fram till mannen med micken som stod och vinkade åt mig att komma. Jag log lite och kollade in i kameran framför mig. ''Hej Mary! Hur är det med dig?'' Frågade han vänligt. Jag log stort. ''Det är hur bra som helst med mig! Hur är det själv?'' Frågade jag. Han log. ''Det är toppen med mig!'' Sa han. ''Skönt att höra'', sa jag. Han nickade. ''Hur går det för dig och Justin?'' Frågade han. Förut hade jag tyckt att det var en jobbig fråga, men nu log jag åt att bara höra den. Mig och Justin. Vi två. ''Det går fantastiskt bra'', sa jag och log. Han log stort och verkade vara glad för våran skull. ''Papsen där borta verkar gå i taket snart om du inte ställer dig framför deras kameror'', sa han. Jag nickade. ''Tack för att jag fick komma!'' Sa jag glatt. Han log. ''Tack för att du kom!'' Ropade han efter mig. Jag skyndade mig bort till röda mattan och papsen blev hysteriska. Jag ställde mig i rätt position och log in i kamerorna. ''Mary! Kolla hitåt! Mary!'' Ropade de från olika håll.
Tumblr_lw98gglt9w1qej6m2o1_500_large

*

Jag stannade bara kvar på galan i ett par timmar innan jag inte orkade mer och ringde en taxi för att åka hem. Justin hade sagt att en limousine skulle hämta mig vid ett inatt, men klockan var nu bara halv tolv och jag orkade inte vänta till halv ett så jag avbokade limousinen och åkte med taxin. ''Tack så mycket'', sa jag och log åt chauffören. Jag räckte honom ett antal sedlar och kände mig riktigt bortskämd. ''Behåll växeln'', sa jag och kände mig ännu mer bortskämd. Hans ögon var stora som klot. ''Tack så jättemycket vackra du!'' Sa han. Jag log generat och steg ur taxibilen. Jag klev utmattad in i hotellbyggnaden och hoppades på att inte bli igenkänd. Jag orkade inte med några fler frågor. Utegångsförbudet gällde iallafall inte längre vilket jag var glad över. Jag kämpade mig upp för trapporna och tog mig fram till dörren. Klockan var över tolv nu. Jag vred om nyckeln i låset och stängde dörren efter mig. Den låstes automatiskt. Jag kollade mig omkring och såg Alfredo ligga och sova på soffan. Jag fnissade till och fortsatte in till sovrummet. Justin log med slutna ögon och sov som en stock. Jag log åt hur gullig han var när han sov. Sedan fortsatte jag in till badrummet och granskade min spegelbild. Det mesta av sminket hade försvunnit och nu såg jag mest trött ut. Jag fick till slut av mig skorna och klänningen och lät de ligga kvar på golvet. Jag borstade tänderna snabbt och gick in till sovrummet igen. Jag kröp ned i sängen bredvid Justin och kollade på hans ansikte. Det gick inte att beskriva i ord hur mycket han betydde för mig.
''Jag älskar dig'', viskade jag och la mig närmre honom. Jag lutade huvudet mot hans bröstkorg och slöt ögonen.

''Mellankapitel'' som måste va med ibland, hoppas ni gillar det ändå. Kommentera gärna vad ni tycker :) Puss

Kapitel 7

När jag vaknade på morgonen hade jag världens huvudvärk och frös som en dåre. Justin satt i fåtöljen en bit bort påklädd. Själv hade jag endast på mig ett par svarta shorts och ett vitt linne. Jag kollade trött på honom. Han log åt mig. ''Hur mår du idag, älskling?'' Frågade han. Jag rös till av att han kallade mig älskling. Jag log svagt. ''Sådär'', svarade jag. ''Fryser och har huvudvärk'', mumlade jag. Han kollade oroligt på mig.
1448230330_6_whw-_1_large
''Men det är okej'', sa jag och drog bort täcket. Jag satte mig upp och skulle gå och sätta mig i Justins knä men när jag reste mig upp blev jag helt yr och allting började snurra. ''Mary!'' Utbrast han förskräckt och var snabbt framme vid mig. Han gick med mig försiktigt tillbaka till sängen. Han satte sig ned bredvid mig och smekte min kind. ''Vad hände?'' Frågade han. Jag ryckte försiktigt på axlarna. ''Jag vet inte.. Allting började snurra'', mumlade jag. Justin la mig ned i sängen och la täcket över mig. Han kände på min panna. ''Herregud!'' Utbrast han. ''Du är ju jättevarm!''
Jag suckade tungt. Han log svagt. ''Vänta här'', sa han. Jag skakade på huvudet. ''Nej, snälla gå inte'', sa jag lågt. Han kollade förvånat på mig. ''Jag tänkte bara hämta en alvedon eller något till dig'', sa han. Jag skakade återigen på huvudet. ''Nej. Jag hatar sånt. Snälla stanna här med mig'', sa jag. Justin nickade. ''Självklart'', sa han och la sig ned bredvid mig. Jag slöt ögonen och var riktigt nära på att somna igen. Justin måste ha trott att jag sov eller något eftersom att han plötsligt viskade;
''Jag älskar dig. Jag ska ta hand om dig så att du blir frisk och kommer aldrig lämna dig. Jag önskar bara att du kunde förstå hur mycket du betyder för mig. Jag längtar efter att ha barn med dig'', viskade han. Det sista fick mig nästan att rycka till. Han hade nu sagt två gånger att han ville ha barn med mig. Det verkade verkligen som om att han var allvarlig med det han sa. Vi var 19 år gamla och jag ville inget annat än att ha barn med honom, han skulle bli en utmärkt pappa men frågan var om vi hade tid.

*

''Godmorgon älskling'', sa Justin så fort jag fått upp ögonen. Jag log svagt. ''Godmorgon'', svarade jag. ''Hur är det med dig nu?'' Frågade han oroligt. Jag var tvungen att känna efter och reste mig upp. Jag gick runt några varv i rummet utan resultat. Jag var faktiskt rätt pigg.
''Jag mår.. Bra'', sa jag förvånat. Justin lös upp och kom fram till mig. ''Tillräckligt bra för att ta en liten promenad längs stranden?'' Frågade han. Jag log åt tanken, men vi fick inte lämna rummet.
''Vi har utegångsförbud'', mumlade jag. Justin skrattade till. ''Jag vet. Men Alfredo kommer inte hem förns ikväll och ingen märker om vi är ute en liten stund'', sa han och höjde på ögonbrynen. Jag nickade och log. ''Okej'', sa jag och pussade honom på läpparna innan jag skyndade mig in på badrummet. Jag drog på mig mina vita jeansshorts, ett lila linne och en stickad vit kofta över det. Sedan borstade jag igenom håret och satte upp det i en slarvig tofs. Därefter borstade jag mina tänder och sen gick jag ut till hotellrummet igen. Justin hade också bytt om till en blå t-shirt, ett par korta jeans och en vit keps. Jag log åt honom och gick vidare för att dra på mig mina skor. Justin gjorde likadant.
Sedan fattade han tag om min hand och så gick vi mot stranden. Vi fick bokstavligt smyga ut från hotellet. När vi kom ut andades vi båda ut. Justin log stort och tog ett hårdare grepp om min hand medans vi gick mot stranden. ''Jag tänker inte bada'', varnade jag. Justin skrattade. ''Den här gången tänker jag inte tvinga dig till det med tanke på att du inte är helt frisk ännu'', sa han. Jag log. ''Helt frisk kommer nog ingen utav oss bli'', sa jag och skrattade. Justin brast ut i skratt. ''Sant'', sa han. När vi kom fram till stranden gick vi mot vattnet. Men vi skulle inte bada. Vi doppade fötterna och vi båda log.
Tumblr_lvzp6gafgx1qdpvmdo1_500_large
Justin granskade min ring. ''Jag kan inte fatta att vi är förlovade'', sa han och lät förvånad. Jag kollade in i hans ögon och log. ''Inte jag heller'', sa jag ärligt. ''Men det är vi'', fortsatte jag och log. ''Mary Bieber'', sa han och skrattade. Jag skrattade med honom och skakade på huvudet för mig själv. ''En dag'', sa jag och log. Justin nickade instämmande och drog mig intill honom.

Kapitel 6

Vi hade fått ställa in galan och jag vill inte ens nämna summan med pengar som vi fått betala. Ingen av oss fick ha ett hotellrum själva och vi fick inte gå ut på en vecka. Lite svårt, men med det menade hans mamma att vi endast fick gå på konserter, inga galor eller någonting. Vi skulle sitta och ruttna bort på hotellrummet i Mexico. Vi fick iallafall checka in på ett nytt hotell, det fick alla som bodde på hotellet.
Jag såg mig omkring i arenan och log stort.
2ahbev9_large
Introt på Drummer Boy började spelas och jag tog min position. Jag och resten av danscrewet helt stilla och inväntade rappen. När den väl började, så började vi dansa. Höger, vänster, höger arm upp, vänster arm ned, snurr, ned, hopp, le. Samma sak gjorde vi om tre gånger innan vi började dansa andra rörelser eftersom att Busta Rhymes kom ut på scenen och började sjunga. När låten var slut kom One Direction ut på scenen. Justin hade låtit de få uppträda på hans konsert, själv hade jag aldrig hört bandet. De började sjunga på någon låt vid namn ''What Makes You Beautiful'', och när de nådde refrängen log jag stort. De var riktigt begåvade! Chris Brown tog sedan över scenen och började sjunga Next to you med Justin. Vi fortsatte dansa och jag var riktigt glad den kvällen.

kort kap, men har slut på idéer för tillfället så de kommer mer ikväll elr imorn:) Puss

Kapitel 5

Vi hade precis kommit till Mexico och direkt hade vi sprungit till stranden. Det var riktigt varmt ute och Justin hoppade direkt från bryggan och ned i vattnet. Jag skakade på huvudet för mig själv och bredde ut handduken över sanden. Jag la mig ned på den och stängde ögonen. Tankarna började åka runt i mitt huvud. Jag hade verkligen tur som hade Justin, hade jag aldrig ansökt till den där danstävlingen så hade jag förmodligen suttit hemma hos Donna just nu och skurat bänkarna. Jag ryckte till när jag kände några vattendroppar på min panna. Jag slog upp ögonen och log när jag fick se Justin som stod över mig.
''Bada med mig'', bad han. Jag suckade tungt och räckte ut min hand. Han drog upp mig och tillsammans gick vi ut på bryggan. ''Vi hoppar tillsammans'', sa han och log. Jag nickade. Han tog tag i min hand och räknade till tre. När han sagt tre hoppade vi ned i vattnet och när mitt huvud kommit upp från vattenytan andades jag ut. Justin log och drog med mig under vattnet igen. Jag såg inte särskilt mycket, men Justin trycke sina läppar mot mig under vattnet. Sånt trodde jag bara fanns på film.. Jag kysste honom tillbaka och var till slut tvungen att få luft.

*

Justin drog på sig sin keps och ritade ett hjärta i sanden. Inuti hjärtat skrev han; ''Justin ♥ Mary''. Jag log stort och la mina händer på hans mage. Han pressade sina läppar mot mina och jag besvarade hans kyss.
Tumblr_lvvczosynn1r4m9b5o1_500_large
''Vad skulle jag göra utan dig?'' Frågade han. Jag log. ''Frågan är vad jag skulle göra utan dig'', svarade jag. Han tog ett hårt grepp om min hand och tillsammans började vi gå tillbaka mot hotellet. När vi väl kom fram drog jag fram den lila klänningen som jag skulle ha på galan ikväll om en timme ungefär. Jag tog med mig klänningen in på badrummet och hängde upp mina blöta kläder, sedan drog jag på mig underkläder och klänningen. Den passade perfekt. Jag log och började locka mitt hår med locktången. Sedan drog jag några drag med mascaran och sedan tog jag på lite ögonskugga. Jag tänkte inte använda så mycket smink längre, Tami hade rätt. Jag hade defintivt låtit kändisvärlden förstöra mig. Men nu var det stopp för det! Jag log lite åt min spegelbild och gick sedan ut till rummet. Justin var väl antagligen på andra badrummet för här var han inte. Jag gäspade och la mig ned i sängen. Jag kämpade för att hålla ögonen öppna men till slut gick det inte.

*

Jag vaknade av ett skrik. Jag slog direkt upp ögonen och satte mig upp i sängen. Jag hade vatten upp till midjan. Jag spärrade upp ögonen och hoppade ned från sängen och då var vattnet lite högre upp. Jag fick panik och visste inte var jag skulle ta vägen. Vart var Justin?!
''Justin!'' Ropade jag och försökte ta mig fram, men det var riktigt svårt med tanke på vad jag hade på mig. ''Justin!'' Upprepade jag. Han kom ut från badrummet i kostym. ''Jag råkade göra något med vattenröret!'' Ropade han. Jag spärrade upp ögonen. ''Vi kommer dö'', sa jag och upprepade samma mening flera gånger. ''Säg inte så!'' Ropade Justin. ''Kan du hitta nyckeln till rummet någonstans?!'' Frågade han. Jag kollade mig omkring men såg den inte någonstans. Jag kollade nedåt och fick se den ligga på golvet. Jag suckade tungt och dök ned under vattnet och tog upp nyckeln. Sedan åkte jag upp igen och andades ett djupt andetag. Jag skyndade mig fram till dörren och låste upp den. ''Öppna inte ännu!'' Ropade Justin. Jag vände mig om och kollade trött på honom.
Tumblr_lvuul9fgps1qdl041o2_500_large
''Jag öppnar nu'', sa jag med en tung suck och slet upp dörren. Vattnet forsade ut i hotellkorridoren och människor började skrika. Hallå, det var inte så att de skulle dö eller något?
''Justin Drew Bieber!'' Utbrast hans mamma utanför. Jag visste att vi skulle få betala massor med pengar för det här... Jag kollade besviket på Justin. Han suckade tungt och skakade på huvudet för sig själv.


Kapitel 4

Jag knackade på dörren och Tami öppnade med ett ryck. Hon grät. Jag kollade förvånat på henne. ''Mary!'' Sa hon och slängde sina armar runt mig. ''Jag trodde jag hade förlorat dig'', sa hon och snyftade. Jag kramade om henne hårt. ''Du kommer aldrig förlora mig'', viskade jag. Hon släppte taget om mig och kollade allvarligt på mig. ''Vad har kändisvärlden gjort med dig?'' Frågade hon. Jag kollade förvirrat på henne och förstod verkligen ingenting. ''Du har påsar under ögonen! Tre kilo smink och helt fel kläder på dig!'' Sa hon och drog in mig i huset. Jag kollade förvirrat efter henne när hon försvann in på badrummet. ''Sätt dig'', sa hon och satte ned mig på en stol i köket. Hon började torka bort mitt smink med en tvättlapp.
''Du får inte förstöra din fina hy med det här kletet!'' Sa hon ilsket. Jag spärrade upp ögonen. ''Vad har hänt med dig?'' Frågade jag lugnt. Hon skrattade. ''Förlåt! Det är ingenting men jag vill inte förlora min bästa vän som en gång i tiden avskydde ordet smink!'' Sa hon. Jag nickade förstående. Jag hatade fortfarande smink, men vill man inte ha elaka rubriker i tidningarna så har man inte så mycket val.
''Jag tycker att du ska gå och sova i några timmar innan vi går ut'', sa hon när hon fått bort allt smink. Jag nickade och gick trött och sliten upp för trappan och in på mitt sovrum. Jag satte mig ned i sängen och drog av mig mina skor. Sedan la jag mig ned i sängen och slöt ögonen.

*

När jag väl fått på mig andra kläder var det dags att gå ut. Jag kände mig som gamla vanliga Mary. Som jag var innan jag började i danscrewet, och det var en riktigt skön känsla. Förhoppningsvis skulle folk inte stirra på mig och peka, utan bara flasha ett leende och sedan gå vidare. ''Kommer du?!'' Ropade Tami nedanför. ''Jag kommer strax!'' Ropade jag tillbaka. Jag suckade tungt och drog på mig mina skor innan jag sprang ned för trappan. Tami log mot mig. ''Då går vi'', sa hon. Jag nickade och började gå efter henne. När vi kom ut ökade jag takten lite så att jag gick med henne. ''Var ska vi?'' Frågade jag. Hon log. ''Bara ta en promenad! Du är ju hemma nu. När åker du igen?'' Frågade hon. Jag suckade tungt. ''Om två dagar'', mumlade jag. Hon flämtade till och kollade sedan ned i marken. ''Vi träffas aldrig längre..'' Muttrade hon. Jag suckade. ''Jag vet'', mumlade jag. ''När kommer du tillbaka?'' Frågade hon. Jag började räkna på mina fingrar. ''Om en månad. Och då stannar jag i en vecka'', sa jag. Hon nickade och jag såg att jag verkligen plågade henne.
''Mary!'' Ropade någon bakom mig. Jag vände mig om och fick syn på Donna. Jag spärrade upp ögonen men klistrande på ett leende. ''Hej'', sa jag.
Tumblr_lvag7gehno1qi06d0o1_500_large
Hon ställde sig framför mig. ''Dig var det längesen man såg'', sa hon. Jag nickade instämmande. ''Japp. Det var det'', sa jag och kliade mig i nacken. Hon nickade. ''När återvänder du hem till mig?'' Frågade hon och jag såg direkt att hon menade allvar. Det fanns inte ens ett litet leende som lekte i mungiporna. Jag skrattade till. ''Jag kommer inte tillbaka, Donna'' svarade jag. Hon spärrade upp ögonen. ''Du är välkommen iallafall om något skulle gå snett till!'' Ropade hon och jag förstod direkt att hon menade mellan mig och Justin. Jag drog med mig Tami en bit bort och suckade irreterat. Tami skrattade. ''Trevlig brud det där'', sa hon. Jag nickade. ''Ja. Verkligen'', muttrade jag.

*

Huset var verkligen jättefint. Möblerna var redan möblerade. Justin log. ''Vad tycker du?'' Frågade han. Mina ögon var tårfyllda. ''Jag älskar det'', viskade jag. Han log och drog in mig i sin famn. Sådär stod vi länge, tills jag inte stod ut längre. Jag tryckte mina läppar hårt mot hans och kyssen blev allt mer intensiv. Han tryckte upp mig mot väggen. En harkling hördes bakom mig. Justin stod ett steg ifrån mig. Jag knep ihop ögonen och ville inte öppna dom. Jag visste mycket väl att det var Justins mamma som kommit på oss. Jag hade fortfarande inte öppnat ögonen, men ryckte till när någon drog med mig någon annanstans. Jag öppnade ögonen och såg att det var Justin som drog med mig in på badrummet. Jag slog mig ned på toalocket med händerna i ansiktet. ''Det där var det pinsammaste som någonsin hänt mig!'' Utbrast jag. Justin skrattade och lutade sig mot väggen. ''Samma här'', sa han och flinade. Jag suckade tungt. Justin skrattade till igen. ''Kom'', sa han och öppnade sin famn. Jag reste mig upp och gick in i hans famn. Jag kramade om honom hårt och lyssnade på hans tunga andetag.
''Jag älskar dig'', fick han fram. Jag log brett. ''Jag älskar dig också'', sa jag.


Kapitel 3

Atlanta! Vi var hemma igen. Jag hade ringt Tami innan jag satte mig på flyget så hon visste mycket väl att jag skulle komma.
''Kom'', sa Justin och tog min hand. Jag kollade mig omkring och såg att vi var omringade av paparazzis. Jag orkade verkligen inte med de just nu så jag kollade ned i golvet och lät Justin dra med mig igenom folkmassan.
Tumblr_lvzdvilt761qe8z50o1_r2_500_large
''Jary!'' Ropade de från olika håll. Det var galet. Jag var världens kändaste kändisobjekt. Det var verkligen sjukt hur jag hade gått från den osynliga tjejen som ingen la märke till, till en kändis. Jag ryste till av bara tanken. ''Vad tänker du på?'' Frågade Justin när vi kom ut ur flygplatsen. Jag log. ''Inget speciellt. Bara på hur tur jag har som har dig'', sa jag. Han pussade mig snabbt på läpparna. ''Det är jag som har tur'', sa han och log. Jag var förvånad varje gång han sa det. Hur kunde han tycka att det var han som hade tur? Var han helt galen eller?
Vi satte oss i en taxibil och började åka mot Tamis hus där jag skulle av, sedan skulle Justin åka ytterligare två kilometer.
''Jag kommer sakna dig'', sa han. Jag skrattade. ''Vi ses imorgon igen, va?'' Sa jag och log. Justin nickade ivrigt. ''Längre än så tänker jag knappast vara utan dig'', sa han. ''Då ska du få se huset också.'' Jag log stort och pussade honom på kinden. ''Jag älskar dig'', viskade jag. Han log. ''Jag älskar dig också.''

Blev ett väldigt kort kap eftersom att jag måste slagga. Kommer mer imorn. Puss

Kapitel två

Tumblr_lw1pwrlk9w1qcruzoo1_500_large
''Du är så vacker!'' Utbrast Justin efter att ha sett bilden på mig i tidningen ''E!''. Jag skakade på huvudet och skrattade. Han slängde sig över mig i sängen. ''Du är galen'', sa jag och skrattade. Han höjde på ögonbrynen. ''Bevis på att du gillar galna killar då'', sa han och flinade. Jag nickade. ''Jag älskar dom'', sa jag. Han tryckte sina läppar hårt mot mina och till slut var jag tvungen att avbryta kyssen för att få luft. Jag log åt honom. ''Jag sa ju att du var galen'', viskade jag. Han skrattade till sitt klingande skratt och kollade på klockan. Han satte sig upp men satt fortfarande kvar på mig. ''Alfredo kommer om tio minuter'', sa han och skickade iväg ett sms. Jag nickade. ''Juste. Jag måste visa dig en sak'', sa han och försvann in på badrummet. Jag höjde på ögonbrynen och satte mig upp i sängen. Han kom snabbt ut igen med ett papper i handen. ''Minns du den dagen då jag friade till dig?'' Frågade han och kollade på min ring. Jag nickade frågandes. ''Jag skrev ner en sak till dig då. Men jag vågade aldrig ge det till dig'', sa han. Jag kollade förvånat på honom. ''Här'', sa han och kastade pappret till mig. Jag tog emot det och la mig ned i sängen med det och började läsa.
''Mary. Jag älskar dig obeskrivligt mycket och tiden går så fort. Hur som helst så ville jag bara säga att du måste veta att jag alltid kommer älska dig & aldrig lämna dig. Förstår du det? Jag vill leva med dig hela mitt liv. En vacker dag kommer du bli mamma till mitt/mina barn. En dag, när vi är redo. Om du vill ha barn förstås. Hur som helst så vet jag inte ens var jag ville komma med detta brev. Men jag har en fråga till dig.. Vill du flytta ihop med mig i Atlanta när vi blir vuxna?''
Mina ögon var fyllda med tårar och jag kollade upp på honom med ett stort leende på läpparna. ''Är det sant?'' Frågade jag.
Tumblr_luw1kclbfo1qg9ijso1_500_large
Justin nickade. ''Jag har.. Köpt ett hus'', viskade han. Jag spärrade upp ögonen och reste mig upp ur sängen. Jag gick fram till fåtöljen han satt i och satte mig ned i hans knä. ''Ja. Det vill jag. Och jag älskar dig mer än vad du någonsin kommer förstå'', sa jag och log. Hans ögon tindrade av lycka och han kysste mig intensivt. Jag besvarade hans kyss lika intensivt och det slutade med att vi båda hamnade på golvet. Justin skrattade till men fortsatte kyssa mig. Jag tog min hand innanför hans T-shirt och drog med händerna över hans mage. ''Vad är det du gör med mig? Hur får du mig att känna såhär?'' Viskade han fram mellan andetagen. Jag log. ''Tänkte precis fråga dig samma sak'', svarade jag. Han tog mitt ansikte mellan sina händer och pressade sina läppar hårt mot mina. ''Varför måste jag dela rum med er?!'' Utbrast Alfredo. Jag ryckte till och Justin hoppade upp från mig. Jag log retsamt åt honom. ''Det har du fått göra länge nu'', sa jag och log. Han suckade tungt och kastade en varsin cola flaska till oss.
''Varsågoda'', sa han och försvann in i vardagsrummet. ''Se det positivt! Du får ett eget sovrum!'' Ropade Justin efter honom. Jag log. ''Som om att jag inte hör er på nätterna ändå!'' Ropade Alfredo tillbaka. Jag kollade på Justin med stora ögon. Han brast ut i skratt och satte gränsle över mig igen. ''Då har vi inget att skämmas över då om det har hänt förut'', sa han och blinkade med ena ögat. Jag log och drog honom närmre mig.

Kapitel ett

Mitt liv var annorlunda. Men jag gillade det så som det var. För ett år sedan bad Justin Bieber mig att börja dansa i hans crew. Jag tackade ja, såklart. Dans är min största passion och har alltid varit det. Idag är jag 19 år gammal och har gått igenom så mycket sen den dagen. Jag och Justin hade inte bråkat en ända gång sedan jag kom hit. Just nu befann vi oss på en soundcheck i Paris. Jag stod ensam ute på scenen medans de andra var och åt middag. Justin skulle inte ha konsert förns imorgon men konserten var riktigt stor så vi var här tidigare och tränade. ''Jag behöver rensa tankarna'', hade jag sagt innan de åkte iväg. Justin tvekade, men efter många om och men åkte han med de andra. Jag ställde mig framför micken och andades ett djupt andetag.
Tumblr_lw22xcgapk1r7n0puo1_500_large
Jag började sjunga lite på Justins nyaste låt, So blessed. Hans album ''Believe'' hade precis kommit ut. Det vart lite försenat, men det kom ut till slut. Med hela 33 låtar på det. Fansen var som galna, och Justin var kändare än någonsin nu. Han hade tjatat om att vi skulle göra en duett, men med tanke på att albumet redan var försenat så tackade jag nej. Jag älskade att sjunga, men inte framför folk. Det var absolut inte min grej, även om jag hade gjort det många gånger nu. När jag sjungt klart la jag mig ned helt utmattad på scenen och stirrade upp i taket. Här skulle vi uppträda imorgon. Här skulle jag stå och dansa tillsammans med Alfredo och resten av danscrewet som jag inte hade lika bra kontakt med. Alfredo var en kille som jag mer än gärna pratade ut med. Han förstod mig och fick mig alltid på bättre humör med hans skämt. Jag ryckte till när jag hörde fotsteg på scenen. Jag kollade upp och fick syn på Justin som satte gränsle över mig.
''Hej, baby'' sa han och log brett. Jag log brett tillbaka. ''Hej, Biebs'', svarade jag. Biebs hade jag kallat honom sedan vi blev tillsammans för tre år sedan. Han skrattade till och kysste mig ömt på läpparna. Jag la armarna runt hans nacke. Jag ville verkligen inte att han skulle gå.
''Jag älskar dig'', viskade han i mitt öra. Jag log och drog handen igenom hans hår. ''Jag älskar dig också'', viskade jag. Han la sig ned bredvid mig. Jag la mitt huvud på hans bröstkorg och lyssnade på hans andetag.
''Vad har du gjort medans vi var borta?'' Frågade han. Jag ryckte på axlarna. ''Ingenting. Legat här ett tag'', sa jag och log. Han pussade mig på kinden och nickade. ''Jag tog med mig mat till dig iallafall som du kan käka när du känner för det'', sa han. Jag nickade. ''Tänk att vi åker hem till Atlanta om en vecka'', sa han. Shit. Jag hade inte träffat Tami eller Yu på över ett halvår nu. Vi hade knappt hållt kontakten. Jag var tvungen att ringa henne ikväll. ''Oj'', slank det ur mig. ''Det var längesen jag pratade med Tami'', sa jag. Justin nickade. ''Jag har märkt det'', sa han och log. Jag log tillbaka. Han flätade in sin hand i min och kysste min hand. ''Jag skulle kunna ligga här hela natten med dig'', sa han lågt. Jag rodnade och kollade bort för att inte visa det. Men självklart skulle han ändå se det. ''Aaw. Du rodnar!'' Utbrast han. Jag skakade på huvudet och satte mig upp. ''Nejnejnej, gå inte'', sa han och drog ned mig igen. Jag brast ut i skratt och började dra mina fingrar igenom hans hår.



RSS 2.0