Kapitel 18
Hemma i Atlanta. Klockan var halv två på natten och Justin gick raka vägen till soffan och la sig där med tvn på. Jag suckade och låste dörren innan jag drog av mig skorna och gick sedan upp för trappan och in till vårat sovrum. Jag la ned resväskan och gick in på badrummet. Jag drog av mig kläderna och drog på mig ett vitt linne och ett par blåa shorts. Sedan satte jag upp håret i en tofs och borstade sedan tänderna. Imorgon var en jobbig dag. Det var Tamis begravning. Jag hade fortfarande inte fått in i mitt huvud att hon var borta. Det kommer jag nog aldrig förstå. Tami var en underbar vän och hon finns alltid med mig. Det vet jag. Jag la undan tandborsten och granskade min egna spegelbild ett tag. Jag suckade tungt och gick in till sovrummet. Justin låg plötsligt i sängen med ena täcket över sig. Han sov, eller hans ögon var stängda iallafall. Jag ryckte åt mig mitt täcke och gick ned och la mig på soffan.
''Varför håller du på såhär?!'' Hörde jag en avlägsen röst skrika. Jag slog förvirrat upp ögonen och kastade först en blick på klockan. Den var halv fem på morgonen. ''Justin?'' Mumlade jag och kollade förvånat på honom. Att vakna av att ens kille stod och skrek på en var inte en riktig höjdare precis.
''Ja!'' Utbrast han. ''Varför pratar du inte med mig?!''
Jag suckade tungt och satte mig upp. ''Därför att du behandlade oss alla riktigt dåligt där borta i Stratford. Den ända du spenderade din tid på var Caitlin'' sa jag lågt. Justin kollade på mig med stora ögon. Han hade verkligen inte fått någon sömn, det såg jag på honom. ''Vadå Caitlin?! Du stod ju bara med Christian hela tiden!'' Skrek han. Jag reste mig upp och tog tag i hans arm, sedan drog jag med honom upp för trappan och la honom ned i sängen. ''Sov'', sa jag och stängde dörren efter mig. Sen gick jag ned till köket och satte mig ned på en köksstol. Han måste ha legat och tänkt hela natten, till slut blivit galen av allt tänkande och fått ett utbrott på mig. Jag spenderade inte alls bara tid med Christian? Jag var ju med Christian för att Justin vägrade vara med mig!
Jag suckade tungt och satte mig upp. ''Därför att du behandlade oss alla riktigt dåligt där borta i Stratford. Den ända du spenderade din tid på var Caitlin'' sa jag lågt. Justin kollade på mig med stora ögon. Han hade verkligen inte fått någon sömn, det såg jag på honom. ''Vadå Caitlin?! Du stod ju bara med Christian hela tiden!'' Skrek han. Jag reste mig upp och tog tag i hans arm, sedan drog jag med honom upp för trappan och la honom ned i sängen. ''Sov'', sa jag och stängde dörren efter mig. Sen gick jag ned till köket och satte mig ned på en köksstol. Han måste ha legat och tänkt hela natten, till slut blivit galen av allt tänkande och fått ett utbrott på mig. Jag spenderade inte alls bara tid med Christian? Jag var ju med Christian för att Justin vägrade vara med mig!
Jag gäspade stort och gick och la mig igen.
*
När jag vaknade igen var klockan halv tio. Det var lika bra att vakna nu, med tanke på att begravningen skedde i Atlantas största kyrka klockan ett. Det skulle ta en timme att åka med bilen också.
Jag reste mig upp ur soffan och hade otroligt ont i nacken. Jag hatade verkligen att sova i soffor! Jag gick ut i köket och började steka pannkakor. Justin skulle väl komma upp vilken sekund som helst. Jag började nynna lite på en låt för mig själv och tog ned tallrikar som jag placerade på kökssbordet. Sen började jag steka pannkakorna igen. Jag ryckte till när Justin placerade sina armar runt mig. ''Förlåt'', viskade han i mitt öra. Jag log stort för mig själv och vände mig om. Han tryckte sina läppar hårt mot mina och vi kysstes.
''Jag älskar dig'', viskade jag. Justin log. ''Jag älskar dig också'', sa han. Jag älskade verkligen hans röst på morgonen. Han tog sin hand på min mage innanför mitt linne. ''Och jag älskar dig också'', sa han och kollade ned på magen. Jag log större än någonsin och kastade armarna om honom. Han skulle bli en så bra pappa.
*
När jag vaknade igen var klockan halv tio. Det var lika bra att vakna nu, med tanke på att begravningen skedde i Atlantas största kyrka klockan ett. Det skulle ta en timme att åka med bilen också.
Jag reste mig upp ur soffan och hade otroligt ont i nacken. Jag hatade verkligen att sova i soffor! Jag gick ut i köket och började steka pannkakor. Justin skulle väl komma upp vilken sekund som helst. Jag började nynna lite på en låt för mig själv och tog ned tallrikar som jag placerade på kökssbordet. Sen började jag steka pannkakorna igen. Jag ryckte till när Justin placerade sina armar runt mig. ''Förlåt'', viskade han i mitt öra. Jag log stort för mig själv och vände mig om. Han tryckte sina läppar hårt mot mina och vi kysstes.
''Jag älskar dig'', viskade jag. Justin log. ''Jag älskar dig också'', sa han. Jag älskade verkligen hans röst på morgonen. Han tog sin hand på min mage innanför mitt linne. ''Och jag älskar dig också'', sa han och kollade ned på magen. Jag log större än någonsin och kastade armarna om honom. Han skulle bli en så bra pappa.
*
Tystnaden när vi klev in i kyrkan var otrolig. Den gick inte ens att beskriva. Tamis mamma kom springandes mot mig medans hon grät hysteriskt. Hon sprang fram till mig och slog armarna hårt om mig. Jag besvarade hennes kram hårt och märkte hur några tårar rann ned längs mina kinder.
''Tack så jättemycket för att du tog hand om Tami'', viskade hon. Jag log svagt. ''Det var snarare Tami som tog hand om mig'', sa jag. Carin log, jag besvarade hennes leende och gick sedan och kramade hennes pappa. Justin tog min hand och vi gick och satte oss längst fram. Det var tydligen där vi skulle sitta. Jag, Justin, Tamis mamma, Tamis pappa och några fler från släkten. Prästen som även varit den prästen som döpte Tami kom fram med tårfyllda ögon. Jag visste att detta var mycket svårt även för honom eftersom att han för bara 18 år sedan hade döpt Tami. Det var för tidigt för henne att dö just nu.
''Välkomna hit'', var det första han sa. Det skulle verkligen bli svårt för honom att framföra detta tal. ''För 18 år sen föddes en riktigt vacker flicka vid namn Tamilina Kate Lenora. Hon var en mycket trevlig tjej, och ingen kunde trycka ned henne på något sätt. Hon stod upp för sig själv och skyddade alla sina vänner. Det var inte planerat att Tami, som ni kallar henne, skulle gå bort såhär tidigt. Sättet hon dog på är mycket sorgligt och hon förtjänade inte detta. Hon borde också få leva tills hon fyller 100 år.''
Där slutade jag lyssna. Jag vände blicken åt den vita kistan som fanns i salen. Det låg en röd bukett med rosor på den och på ett vitt band stod det ''Tamilina Kate Lenora'' med guldiga bokstäver. Mina ögon fylldes på nytt med tårar och Justin kramade om min hand hårt. När prästen talat klart och tackat för sig gick vi på led upp för att lägga en varsin blomma eller ros på kistan. Jag och Justin hade bokstavligt letat i timmar för att hitta lila rosor. Det var Tamis favoritfärg och hon älskade lila rosor. Jag stod bakom Justin och lät honom lägga sin ros före mig. Tårarna strömmade ned längs hans kinder när han la ner rosen på kistan. ''Vi saknar dig'', viskade han och gick sen därifrån. Jag la min ros på kistan och försökte få stopp på tårarna.
''Jag älskar dig, Tami'' viskade jag lågt.
''I love you, Tami''
''Välkomna hit'', var det första han sa. Det skulle verkligen bli svårt för honom att framföra detta tal. ''För 18 år sen föddes en riktigt vacker flicka vid namn Tamilina Kate Lenora. Hon var en mycket trevlig tjej, och ingen kunde trycka ned henne på något sätt. Hon stod upp för sig själv och skyddade alla sina vänner. Det var inte planerat att Tami, som ni kallar henne, skulle gå bort såhär tidigt. Sättet hon dog på är mycket sorgligt och hon förtjänade inte detta. Hon borde också få leva tills hon fyller 100 år.''
Där slutade jag lyssna. Jag vände blicken åt den vita kistan som fanns i salen. Det låg en röd bukett med rosor på den och på ett vitt band stod det ''Tamilina Kate Lenora'' med guldiga bokstäver. Mina ögon fylldes på nytt med tårar och Justin kramade om min hand hårt. När prästen talat klart och tackat för sig gick vi på led upp för att lägga en varsin blomma eller ros på kistan. Jag och Justin hade bokstavligt letat i timmar för att hitta lila rosor. Det var Tamis favoritfärg och hon älskade lila rosor. Jag stod bakom Justin och lät honom lägga sin ros före mig. Tårarna strömmade ned längs hans kinder när han la ner rosen på kistan. ''Vi saknar dig'', viskade han och gick sen därifrån. Jag la min ros på kistan och försökte få stopp på tårarna.
''Jag älskar dig, Tami'' viskade jag lågt.
''I love you, Tami''
Kommentarer
Trackback
