Kapitel 19
Vi satt i vårat hus i Atlanta. Klockan var sent på natten men ingen av oss kunde sova. Vi satt tillsammans i soffan med tv:n på men ingen kunde koncentrera sig på tv:n heller. Allt som åkte omkring i vårat huvud var Tami. När jag träffade henne för sista gången hade hon förändrats så sjukt mycket. Hon bar inga glasögon längre. Hennes hår var mycket mörkare och hon var sötare än någonsin.
Jag svalde hårt och vände blicken åt Justin som satt och stirrade på mig. ''Ska vi åka till Stratford imorgon istället?'' Föreslog han. Jag bet mig i läppen och tvivlade verkligen. ''Jag lovar att inte spendera tid med Caitlin endast. Jag ska spendera tid med dig'', sa han och kysste mig på läpparna. Jag log. ''Då kan vi åka imorgon'', sa jag och flyttade mig närmre honom. Han drog in mig i hans famn och vi låg i soffan och lyssnade på varandras andetag.
*
Nästa morgon vaknade jag av en duns. Både jag och Justin hade hamnat på golvet. Vi brast ut i skratt och vände våra huvuden åt klockan. Den var redan halv tre på eftermiddagen! ''Oj'', sa Justin. ''Bäst att vi packar.''
Jag nickade och reste mig upp. Jag sträckte ut min hand för att dra upp honom och han tog den. Tillsammans gick vi upp på vårat rum och började packa ner kläder och sånt som skulle behövas. ''Klar!'' Sa Justin. Fan. ''Första gången du är klar före mig!'' Ropade jag och flinade för mig själv. Jag kände Justins armar om mig. ''Det är för att jag är kung'', sa han och skrattade. Jag skakade på huvudet för mig själv och log. ''In you're dreams'', log jag. Justin pussade mig på läpparna och tog min hand. ''Ska vi åka eller?'' Frågade han.
kort kap men är så trött! det kommer mer sen. puss
kort kap men är så trött! det kommer mer sen. puss
Kapitel 18
Hemma i Atlanta. Klockan var halv två på natten och Justin gick raka vägen till soffan och la sig där med tvn på. Jag suckade och låste dörren innan jag drog av mig skorna och gick sedan upp för trappan och in till vårat sovrum. Jag la ned resväskan och gick in på badrummet. Jag drog av mig kläderna och drog på mig ett vitt linne och ett par blåa shorts. Sedan satte jag upp håret i en tofs och borstade sedan tänderna. Imorgon var en jobbig dag. Det var Tamis begravning. Jag hade fortfarande inte fått in i mitt huvud att hon var borta. Det kommer jag nog aldrig förstå. Tami var en underbar vän och hon finns alltid med mig. Det vet jag. Jag la undan tandborsten och granskade min egna spegelbild ett tag. Jag suckade tungt och gick in till sovrummet. Justin låg plötsligt i sängen med ena täcket över sig. Han sov, eller hans ögon var stängda iallafall. Jag ryckte åt mig mitt täcke och gick ned och la mig på soffan.
''Varför håller du på såhär?!'' Hörde jag en avlägsen röst skrika. Jag slog förvirrat upp ögonen och kastade först en blick på klockan. Den var halv fem på morgonen. ''Justin?'' Mumlade jag och kollade förvånat på honom. Att vakna av att ens kille stod och skrek på en var inte en riktig höjdare precis.
''Ja!'' Utbrast han. ''Varför pratar du inte med mig?!''
Jag suckade tungt och satte mig upp. ''Därför att du behandlade oss alla riktigt dåligt där borta i Stratford. Den ända du spenderade din tid på var Caitlin'' sa jag lågt. Justin kollade på mig med stora ögon. Han hade verkligen inte fått någon sömn, det såg jag på honom. ''Vadå Caitlin?! Du stod ju bara med Christian hela tiden!'' Skrek han. Jag reste mig upp och tog tag i hans arm, sedan drog jag med honom upp för trappan och la honom ned i sängen. ''Sov'', sa jag och stängde dörren efter mig. Sen gick jag ned till köket och satte mig ned på en köksstol. Han måste ha legat och tänkt hela natten, till slut blivit galen av allt tänkande och fått ett utbrott på mig. Jag spenderade inte alls bara tid med Christian? Jag var ju med Christian för att Justin vägrade vara med mig!
Jag suckade tungt och satte mig upp. ''Därför att du behandlade oss alla riktigt dåligt där borta i Stratford. Den ända du spenderade din tid på var Caitlin'' sa jag lågt. Justin kollade på mig med stora ögon. Han hade verkligen inte fått någon sömn, det såg jag på honom. ''Vadå Caitlin?! Du stod ju bara med Christian hela tiden!'' Skrek han. Jag reste mig upp och tog tag i hans arm, sedan drog jag med honom upp för trappan och la honom ned i sängen. ''Sov'', sa jag och stängde dörren efter mig. Sen gick jag ned till köket och satte mig ned på en köksstol. Han måste ha legat och tänkt hela natten, till slut blivit galen av allt tänkande och fått ett utbrott på mig. Jag spenderade inte alls bara tid med Christian? Jag var ju med Christian för att Justin vägrade vara med mig!
Jag gäspade stort och gick och la mig igen.
*
När jag vaknade igen var klockan halv tio. Det var lika bra att vakna nu, med tanke på att begravningen skedde i Atlantas största kyrka klockan ett. Det skulle ta en timme att åka med bilen också.
Jag reste mig upp ur soffan och hade otroligt ont i nacken. Jag hatade verkligen att sova i soffor! Jag gick ut i köket och började steka pannkakor. Justin skulle väl komma upp vilken sekund som helst. Jag började nynna lite på en låt för mig själv och tog ned tallrikar som jag placerade på kökssbordet. Sen började jag steka pannkakorna igen. Jag ryckte till när Justin placerade sina armar runt mig. ''Förlåt'', viskade han i mitt öra. Jag log stort för mig själv och vände mig om. Han tryckte sina läppar hårt mot mina och vi kysstes.
''Jag älskar dig'', viskade jag. Justin log. ''Jag älskar dig också'', sa han. Jag älskade verkligen hans röst på morgonen. Han tog sin hand på min mage innanför mitt linne. ''Och jag älskar dig också'', sa han och kollade ned på magen. Jag log större än någonsin och kastade armarna om honom. Han skulle bli en så bra pappa.
*
När jag vaknade igen var klockan halv tio. Det var lika bra att vakna nu, med tanke på att begravningen skedde i Atlantas största kyrka klockan ett. Det skulle ta en timme att åka med bilen också.
Jag reste mig upp ur soffan och hade otroligt ont i nacken. Jag hatade verkligen att sova i soffor! Jag gick ut i köket och började steka pannkakor. Justin skulle väl komma upp vilken sekund som helst. Jag började nynna lite på en låt för mig själv och tog ned tallrikar som jag placerade på kökssbordet. Sen började jag steka pannkakorna igen. Jag ryckte till när Justin placerade sina armar runt mig. ''Förlåt'', viskade han i mitt öra. Jag log stort för mig själv och vände mig om. Han tryckte sina läppar hårt mot mina och vi kysstes.
''Jag älskar dig'', viskade jag. Justin log. ''Jag älskar dig också'', sa han. Jag älskade verkligen hans röst på morgonen. Han tog sin hand på min mage innanför mitt linne. ''Och jag älskar dig också'', sa han och kollade ned på magen. Jag log större än någonsin och kastade armarna om honom. Han skulle bli en så bra pappa.
*
Tystnaden när vi klev in i kyrkan var otrolig. Den gick inte ens att beskriva. Tamis mamma kom springandes mot mig medans hon grät hysteriskt. Hon sprang fram till mig och slog armarna hårt om mig. Jag besvarade hennes kram hårt och märkte hur några tårar rann ned längs mina kinder.
''Tack så jättemycket för att du tog hand om Tami'', viskade hon. Jag log svagt. ''Det var snarare Tami som tog hand om mig'', sa jag. Carin log, jag besvarade hennes leende och gick sedan och kramade hennes pappa. Justin tog min hand och vi gick och satte oss längst fram. Det var tydligen där vi skulle sitta. Jag, Justin, Tamis mamma, Tamis pappa och några fler från släkten. Prästen som även varit den prästen som döpte Tami kom fram med tårfyllda ögon. Jag visste att detta var mycket svårt även för honom eftersom att han för bara 18 år sedan hade döpt Tami. Det var för tidigt för henne att dö just nu.
''Välkomna hit'', var det första han sa. Det skulle verkligen bli svårt för honom att framföra detta tal. ''För 18 år sen föddes en riktigt vacker flicka vid namn Tamilina Kate Lenora. Hon var en mycket trevlig tjej, och ingen kunde trycka ned henne på något sätt. Hon stod upp för sig själv och skyddade alla sina vänner. Det var inte planerat att Tami, som ni kallar henne, skulle gå bort såhär tidigt. Sättet hon dog på är mycket sorgligt och hon förtjänade inte detta. Hon borde också få leva tills hon fyller 100 år.''
Där slutade jag lyssna. Jag vände blicken åt den vita kistan som fanns i salen. Det låg en röd bukett med rosor på den och på ett vitt band stod det ''Tamilina Kate Lenora'' med guldiga bokstäver. Mina ögon fylldes på nytt med tårar och Justin kramade om min hand hårt. När prästen talat klart och tackat för sig gick vi på led upp för att lägga en varsin blomma eller ros på kistan. Jag och Justin hade bokstavligt letat i timmar för att hitta lila rosor. Det var Tamis favoritfärg och hon älskade lila rosor. Jag stod bakom Justin och lät honom lägga sin ros före mig. Tårarna strömmade ned längs hans kinder när han la ner rosen på kistan. ''Vi saknar dig'', viskade han och gick sen därifrån. Jag la min ros på kistan och försökte få stopp på tårarna.
''Jag älskar dig, Tami'' viskade jag lågt.
''I love you, Tami''
''Välkomna hit'', var det första han sa. Det skulle verkligen bli svårt för honom att framföra detta tal. ''För 18 år sen föddes en riktigt vacker flicka vid namn Tamilina Kate Lenora. Hon var en mycket trevlig tjej, och ingen kunde trycka ned henne på något sätt. Hon stod upp för sig själv och skyddade alla sina vänner. Det var inte planerat att Tami, som ni kallar henne, skulle gå bort såhär tidigt. Sättet hon dog på är mycket sorgligt och hon förtjänade inte detta. Hon borde också få leva tills hon fyller 100 år.''
Där slutade jag lyssna. Jag vände blicken åt den vita kistan som fanns i salen. Det låg en röd bukett med rosor på den och på ett vitt band stod det ''Tamilina Kate Lenora'' med guldiga bokstäver. Mina ögon fylldes på nytt med tårar och Justin kramade om min hand hårt. När prästen talat klart och tackat för sig gick vi på led upp för att lägga en varsin blomma eller ros på kistan. Jag och Justin hade bokstavligt letat i timmar för att hitta lila rosor. Det var Tamis favoritfärg och hon älskade lila rosor. Jag stod bakom Justin och lät honom lägga sin ros före mig. Tårarna strömmade ned längs hans kinder när han la ner rosen på kistan. ''Vi saknar dig'', viskade han och gick sen därifrån. Jag la min ros på kistan och försökte få stopp på tårarna.
''Jag älskar dig, Tami'' viskade jag lågt.
''I love you, Tami''
Kapitel 17
Vi skulle åka hem idag för att imorgon gå på Tamis begravning. Men vi skulle lyckligtvis komma tillbaka inom tre dagar. Jag såg hur glad Justin var när han berättade det för mig. Han skulle antagligen få spendera mycket mer tid med Caitlin. Vi skulle då stanna i Stratford i två veckor innan vi gav oss ut på turné igen.
''Mary!''
Jag vände mig om och fick syn på Caitlin som kom gåendes mot mig. Jag höjde på ögonbrynen men gick ändå fram och mötte henne. ''Ja?'' Sa jag. Hon log falskt.
''Vad synd att ni måste åka idag!'' Sa hon. ''Justin bad mig säga hejdå till dig också.'' Jag svalde hårt. ''Japp. Vi kommer tillbaka snart'', sa jag. Hon nickade och log stort. ''Perfekt. Jag får snart träffa Justin igen. Det var så längesen vi sågs'', sa hon drömmande. Sedan kollade hon allvarligt på mig. ''Hejdå då!'' Sa hon och började gå ifrån mig. ''Förresten..'' Började hon när hon stod en bit ifrån mig. ''Justin kommer ta mig i slutändan'', sa hon och gav mig en bitchblick innan hon försvann in i huset.
''Justin will pick me in the end!''
Själv stod jag kvar som förstelnad. Sa hon precis det där?
''Mary! Vi måste åka!'' Ropade Justin ifrån bilen. Jag nickade och gick långsamt mot bilen. Jag såg hur Caitlin kom utspringandes ur huset och sprang raka vägen fram till Justin. Hon slog armarna hårt om honom och log mot mig bakom hans rygg. Dom stod i minst två minuter med armarna om varann.
''Jag kommer tillbaka snart'', sa han lågt. Jag? Han kunde inte ens säga vi. Det kanske var lika bra att jag stannade kvar hemma då.
''Mary'', hörde jag Christian säga lågt. Jag vände mig om och såg att hans ögon var tårfyllda. ''Aww Christian!'' Sa jag och slog armarna om honom. Jag log igenom mina tårar som börjat rinna ned. ''Vi kommer om 3 dagar'', sa jag. Christian nickade och log. ''Bra. Lova att följa med även om Justin beter sig som ett svin. Du har mig, Ryan och Chaz!'' Sa han. Jag nickade och skrattade till. ''Jag lovar'', sa jag och log. Sedan kramade jag om Ryan och Chaz för att säga hejdå sålänge. Sen hoppade jag in i bilen. Vi skulle åka bil hela vägen tillbaka. Det var Chazs bil men det var helt okej med tanke på att vi snart skulle komma tillbaka. Justin slog sig till slut ned bredvid mig. Han började köra och vinkade till Caitlin genom fönstret. Jag log och vinkade till Christian, Ryan och Chaz. När vi kommit en bit ifrån huset vände Justin sin blick åt mig.
''Nej'', avbröt jag honom. ''Jag vill inte prata med dig just nu.'' Jag knäppte upp bältet och klättrade bakåt i bilen. Jag satte mig längst bak och knäppte bältet. Sedan kollade jag ut igenom fönstret. Jag kände att Justin stirrade på mig, men jag orkade inte bry mig just nu. Han hade behandlat mig som ett svin under den här semestern, han hade behandlat oss alla som svin. Ja, förutom Caitlin då..
''Jag kommer tillbaka snart'', sa han lågt. Jag? Han kunde inte ens säga vi. Det kanske var lika bra att jag stannade kvar hemma då.
''Mary'', hörde jag Christian säga lågt. Jag vände mig om och såg att hans ögon var tårfyllda. ''Aww Christian!'' Sa jag och slog armarna om honom. Jag log igenom mina tårar som börjat rinna ned. ''Vi kommer om 3 dagar'', sa jag. Christian nickade och log. ''Bra. Lova att följa med även om Justin beter sig som ett svin. Du har mig, Ryan och Chaz!'' Sa han. Jag nickade och skrattade till. ''Jag lovar'', sa jag och log. Sedan kramade jag om Ryan och Chaz för att säga hejdå sålänge. Sen hoppade jag in i bilen. Vi skulle åka bil hela vägen tillbaka. Det var Chazs bil men det var helt okej med tanke på att vi snart skulle komma tillbaka. Justin slog sig till slut ned bredvid mig. Han började köra och vinkade till Caitlin genom fönstret. Jag log och vinkade till Christian, Ryan och Chaz. När vi kommit en bit ifrån huset vände Justin sin blick åt mig.
''Nej'', avbröt jag honom. ''Jag vill inte prata med dig just nu.'' Jag knäppte upp bältet och klättrade bakåt i bilen. Jag satte mig längst bak och knäppte bältet. Sedan kollade jag ut igenom fönstret. Jag kände att Justin stirrade på mig, men jag orkade inte bry mig just nu. Han hade behandlat mig som ett svin under den här semestern, han hade behandlat oss alla som svin. Ja, förutom Caitlin då..
Kapitel 16
Det hade gått flera timmar och Justin och Caitlin spenderade endast tid med varann. Okej, de hade inte träffats på länge men när de inte ens kastar en blick på oss blir jag riktigt irreterad. Ryan och Chaz hade dragit för att köpa mat, och både jag och Christian ångrade att vi inte följde med. Det hade varit mycket roligare än att ha sällskap av dom här. Vad höll Justin på med? Jag var förlovad med honom och bar på hans barn och han gav mig inte ens blick!
''The food is here!'' Ropade plötsligt Ryan och in kom han och Chaz. De släppte ned alla påsar de bärt på och kollade på mig och Christian med höjda ögonbryn. Varken Justin eller Caitlin hade reagerat på att dom kom in. ''Har dom seriöst stått där sen vi gick?'' Frågade Chaz och bet av en bit av sin godis. Jag suckade tungt och nickade. Han mumlade något för sig själv och försvann ut. Ryan bar upp allt vi skulle grilla. ''Jag hjälper dig'', sa jag. Han log tacksamt. Jag tog några saker ifrån honom och hjälpte honom att bära ut sakerna. Vi ställde ned allt på bordet utanför och började grilla. Jag kollade in i huset och såg Caitlin skratta åt något Justin sagt. Han log bara åt henne.
''Håller de alltid på såhär?'' Frågade jag och vände blicken till Ryan. Han kollade medlidande på mig och ryckte på axlarna. ''Det beror på.. Hur längesen det var dom såg varann och vilket humör dom är på. Om dom har bråkat eller inte, något dom gör väldigt ofta. Ibland händer det att ena stunden står dom och skrattar tillsammans och sen kommer hon ut och är förbannad'' sa han och skrattade till. ''Dom där två går verkligen inte ihop. Inte ens som vänner. Om dom bara kunde förstå det'', fortsatte han. Jag nickade med en tung suck.
''Aye modellen! Kolla hitåt!'' Ropade plötsligt Christian bakom mig. Chaz vände sig självklart om och log in i iPhonen som Christian höll i. Jag, Ryan och Christian brast ut i skratt och slutade inte förns flera minuter efter. ''Vad?'' Frågade Chaz surt och tog en bit av sin choklad. Jag skakade på huvudet och skrattade till. ''Le!'' Sa Christian och vände iPhonen åt mig. Jag pressade snabbt fram ett stort leende och gjorde peace-tecknet. Sedan gick jag fram till Christian och kollade när han laddade upp bilden på Twitter.
''Chillar med den bästa. Visst är hon vacker? Borde bli modell!''
Skrev han till.
''Ha-Ha. Vad rolig du är!'' Sa jag, himlade med ögonen och slog till honom löst på axeln. Han log stort. ''Det är sant, Mary. Jag förstår inte varför du är kvar med Justin. Kolla på honom!'' Sa han och pekade. Förvånat vände jag mig om och kollade på Justin som nu stod och diskuterade något med Caitlin. Hennes ögon var tårfyllda, men hon log. Jag vände mig om mot Christian igen och suckade lågt.
''Ärligt talat. Du kan få vilken kille du vill. Justin behandlar dig dåligt'', sa han. ''Iallafall just nu.'' Mina ögon fylldes med tårar. Jag hade aldrig hört Christian säga något sådant om sin bästa vän. Han måste verkligen ha tröttnat. Christian märkte av mina tårar och drog in mig i sin famn. ''Förlåt'', viskade han. Jag skakade på huvudet och la mina armar om honom medans jag försökte få stopp på tårarna. ''Du har inget att säga förlåt för. Justin behandlar oss alla illa genom att bete sig som han gör just nu. Och det gör även Caitlin också'', mumlade jag.
Christian nickade. ''Det är mat!'' Ropade Ryan. Jag och Christian slog oss ned vid bordet mittemot Ryan och Chaz. Varken Caitlin eller Justin hade kommit. Jag suckade tungt och drog handen igenom mitt hår. ''Jag sa, maten är klar!'' Ropade han lite högre. Vi väntade, ingen kom. Jag suckade högt och reste mig upp. Jag lämnade bordet och sprang in till köket där de stod och skrattade.
''Kan ni åtminstonde komma när vi ska äta?!'' Bad jag. Justin kollade förvånat på mig, medans Caitlin bara gick förbi mig och ut till bordet. ''Älskling..'' Viskade Justin och kom fram till mig. Jag himlade med ögonen. ''Inte just nu, Justin'', sa jag lågt och gick ut till dom andra med Justin bakom mig.
Hur tror ni det slutar? Kommentera! Puss :)
''The food is here!'' Ropade plötsligt Ryan och in kom han och Chaz. De släppte ned alla påsar de bärt på och kollade på mig och Christian med höjda ögonbryn. Varken Justin eller Caitlin hade reagerat på att dom kom in. ''Har dom seriöst stått där sen vi gick?'' Frågade Chaz och bet av en bit av sin godis. Jag suckade tungt och nickade. Han mumlade något för sig själv och försvann ut. Ryan bar upp allt vi skulle grilla. ''Jag hjälper dig'', sa jag. Han log tacksamt. Jag tog några saker ifrån honom och hjälpte honom att bära ut sakerna. Vi ställde ned allt på bordet utanför och började grilla. Jag kollade in i huset och såg Caitlin skratta åt något Justin sagt. Han log bara åt henne.
''Håller de alltid på såhär?'' Frågade jag och vände blicken till Ryan. Han kollade medlidande på mig och ryckte på axlarna. ''Det beror på.. Hur längesen det var dom såg varann och vilket humör dom är på. Om dom har bråkat eller inte, något dom gör väldigt ofta. Ibland händer det att ena stunden står dom och skrattar tillsammans och sen kommer hon ut och är förbannad'' sa han och skrattade till. ''Dom där två går verkligen inte ihop. Inte ens som vänner. Om dom bara kunde förstå det'', fortsatte han. Jag nickade med en tung suck.
''Aye modellen! Kolla hitåt!'' Ropade plötsligt Christian bakom mig. Chaz vände sig självklart om och log in i iPhonen som Christian höll i. Jag, Ryan och Christian brast ut i skratt och slutade inte förns flera minuter efter. ''Vad?'' Frågade Chaz surt och tog en bit av sin choklad. Jag skakade på huvudet och skrattade till. ''Le!'' Sa Christian och vände iPhonen åt mig. Jag pressade snabbt fram ett stort leende och gjorde peace-tecknet. Sedan gick jag fram till Christian och kollade när han laddade upp bilden på Twitter.
''Chillar med den bästa. Visst är hon vacker? Borde bli modell!''
Skrev han till.
''Ha-Ha. Vad rolig du är!'' Sa jag, himlade med ögonen och slog till honom löst på axeln. Han log stort. ''Det är sant, Mary. Jag förstår inte varför du är kvar med Justin. Kolla på honom!'' Sa han och pekade. Förvånat vände jag mig om och kollade på Justin som nu stod och diskuterade något med Caitlin. Hennes ögon var tårfyllda, men hon log. Jag vände mig om mot Christian igen och suckade lågt.
''Ärligt talat. Du kan få vilken kille du vill. Justin behandlar dig dåligt'', sa han. ''Iallafall just nu.'' Mina ögon fylldes med tårar. Jag hade aldrig hört Christian säga något sådant om sin bästa vän. Han måste verkligen ha tröttnat. Christian märkte av mina tårar och drog in mig i sin famn. ''Förlåt'', viskade han. Jag skakade på huvudet och la mina armar om honom medans jag försökte få stopp på tårarna. ''Du har inget att säga förlåt för. Justin behandlar oss alla illa genom att bete sig som han gör just nu. Och det gör även Caitlin också'', mumlade jag.
Christian nickade. ''Det är mat!'' Ropade Ryan. Jag och Christian slog oss ned vid bordet mittemot Ryan och Chaz. Varken Caitlin eller Justin hade kommit. Jag suckade tungt och drog handen igenom mitt hår. ''Jag sa, maten är klar!'' Ropade han lite högre. Vi väntade, ingen kom. Jag suckade högt och reste mig upp. Jag lämnade bordet och sprang in till köket där de stod och skrattade.
''Kan ni åtminstonde komma när vi ska äta?!'' Bad jag. Justin kollade förvånat på mig, medans Caitlin bara gick förbi mig och ut till bordet. ''Älskling..'' Viskade Justin och kom fram till mig. Jag himlade med ögonen. ''Inte just nu, Justin'', sa jag lågt och gick ut till dom andra med Justin bakom mig.
Hur tror ni det slutar? Kommentera! Puss :)
