Kapitel två
''Du är så vacker!'' Utbrast Justin efter att ha sett bilden på mig i tidningen ''E!''. Jag skakade på huvudet och skrattade. Han slängde sig över mig i sängen. ''Du är galen'', sa jag och skrattade. Han höjde på ögonbrynen. ''Bevis på att du gillar galna killar då'', sa han och flinade. Jag nickade. ''Jag älskar dom'', sa jag. Han tryckte sina läppar hårt mot mina och till slut var jag tvungen att avbryta kyssen för att få luft. Jag log åt honom. ''Jag sa ju att du var galen'', viskade jag. Han skrattade till sitt klingande skratt och kollade på klockan. Han satte sig upp men satt fortfarande kvar på mig. ''Alfredo kommer om tio minuter'', sa han och skickade iväg ett sms. Jag nickade. ''Juste. Jag måste visa dig en sak'', sa han och försvann in på badrummet. Jag höjde på ögonbrynen och satte mig upp i sängen. Han kom snabbt ut igen med ett papper i handen. ''Minns du den dagen då jag friade till dig?'' Frågade han och kollade på min ring. Jag nickade frågandes. ''Jag skrev ner en sak till dig då. Men jag vågade aldrig ge det till dig'', sa han. Jag kollade förvånat på honom. ''Här'', sa han och kastade pappret till mig. Jag tog emot det och la mig ned i sängen med det och började läsa.
''Mary. Jag älskar dig obeskrivligt mycket och tiden går så fort. Hur som helst så ville jag bara säga att du måste veta att jag alltid kommer älska dig & aldrig lämna dig. Förstår du det? Jag vill leva med dig hela mitt liv. En vacker dag kommer du bli mamma till mitt/mina barn. En dag, när vi är redo. Om du vill ha barn förstås. Hur som helst så vet jag inte ens var jag ville komma med detta brev. Men jag har en fråga till dig.. Vill du flytta ihop med mig i Atlanta när vi blir vuxna?''
Mina ögon var fyllda med tårar och jag kollade upp på honom med ett stort leende på läpparna. ''Är det sant?'' Frågade jag.
Justin nickade. ''Jag har.. Köpt ett hus'', viskade han. Jag spärrade upp ögonen och reste mig upp ur sängen. Jag gick fram till fåtöljen han satt i och satte mig ned i hans knä. ''Ja. Det vill jag. Och jag älskar dig mer än vad du någonsin kommer förstå'', sa jag och log. Hans ögon tindrade av lycka och han kysste mig intensivt. Jag besvarade hans kyss lika intensivt och det slutade med att vi båda hamnade på golvet. Justin skrattade till men fortsatte kyssa mig. Jag tog min hand innanför hans T-shirt och drog med händerna över hans mage. ''Vad är det du gör med mig? Hur får du mig att känna såhär?'' Viskade han fram mellan andetagen. Jag log. ''Tänkte precis fråga dig samma sak'', svarade jag. Han tog mitt ansikte mellan sina händer och pressade sina läppar hårt mot mina. ''Varför måste jag dela rum med er?!'' Utbrast Alfredo. Jag ryckte till och Justin hoppade upp från mig. Jag log retsamt åt honom. ''Det har du fått göra länge nu'', sa jag och log. Han suckade tungt och kastade en varsin cola flaska till oss.
''Varsågoda'', sa han och försvann in i vardagsrummet. ''Se det positivt! Du får ett eget sovrum!'' Ropade Justin efter honom. Jag log. ''Som om att jag inte hör er på nätterna ändå!'' Ropade Alfredo tillbaka. Jag kollade på Justin med stora ögon. Han brast ut i skratt och satte gränsle över mig igen. ''Då har vi inget att skämmas över då om det har hänt förut'', sa han och blinkade med ena ögat. Jag log och drog honom närmre mig.
Kommentarer
Trackback