Kapitel 4
Jag knackade på dörren och Tami öppnade med ett ryck. Hon grät. Jag kollade förvånat på henne. ''Mary!'' Sa hon och slängde sina armar runt mig. ''Jag trodde jag hade förlorat dig'', sa hon och snyftade. Jag kramade om henne hårt. ''Du kommer aldrig förlora mig'', viskade jag. Hon släppte taget om mig och kollade allvarligt på mig. ''Vad har kändisvärlden gjort med dig?'' Frågade hon. Jag kollade förvirrat på henne och förstod verkligen ingenting. ''Du har påsar under ögonen! Tre kilo smink och helt fel kläder på dig!'' Sa hon och drog in mig i huset. Jag kollade förvirrat efter henne när hon försvann in på badrummet. ''Sätt dig'', sa hon och satte ned mig på en stol i köket. Hon började torka bort mitt smink med en tvättlapp.
''Du får inte förstöra din fina hy med det här kletet!'' Sa hon ilsket. Jag spärrade upp ögonen. ''Vad har hänt med dig?'' Frågade jag lugnt. Hon skrattade. ''Förlåt! Det är ingenting men jag vill inte förlora min bästa vän som en gång i tiden avskydde ordet smink!'' Sa hon. Jag nickade förstående. Jag hatade fortfarande smink, men vill man inte ha elaka rubriker i tidningarna så har man inte så mycket val.
''Du får inte förstöra din fina hy med det här kletet!'' Sa hon ilsket. Jag spärrade upp ögonen. ''Vad har hänt med dig?'' Frågade jag lugnt. Hon skrattade. ''Förlåt! Det är ingenting men jag vill inte förlora min bästa vän som en gång i tiden avskydde ordet smink!'' Sa hon. Jag nickade förstående. Jag hatade fortfarande smink, men vill man inte ha elaka rubriker i tidningarna så har man inte så mycket val.
''Jag tycker att du ska gå och sova i några timmar innan vi går ut'', sa hon när hon fått bort allt smink. Jag nickade och gick trött och sliten upp för trappan och in på mitt sovrum. Jag satte mig ned i sängen och drog av mig mina skor. Sedan la jag mig ned i sängen och slöt ögonen.
*
När jag väl fått på mig andra kläder var det dags att gå ut. Jag kände mig som gamla vanliga Mary. Som jag var innan jag började i danscrewet, och det var en riktigt skön känsla. Förhoppningsvis skulle folk inte stirra på mig och peka, utan bara flasha ett leende och sedan gå vidare. ''Kommer du?!'' Ropade Tami nedanför. ''Jag kommer strax!'' Ropade jag tillbaka. Jag suckade tungt och drog på mig mina skor innan jag sprang ned för trappan. Tami log mot mig. ''Då går vi'', sa hon. Jag nickade och började gå efter henne. När vi kom ut ökade jag takten lite så att jag gick med henne. ''Var ska vi?'' Frågade jag. Hon log. ''Bara ta en promenad! Du är ju hemma nu. När åker du igen?'' Frågade hon. Jag suckade tungt. ''Om två dagar'', mumlade jag. Hon flämtade till och kollade sedan ned i marken. ''Vi träffas aldrig längre..'' Muttrade hon. Jag suckade. ''Jag vet'', mumlade jag. ''När kommer du tillbaka?'' Frågade hon. Jag började räkna på mina fingrar. ''Om en månad. Och då stannar jag i en vecka'', sa jag. Hon nickade och jag såg att jag verkligen plågade henne.
*
När jag väl fått på mig andra kläder var det dags att gå ut. Jag kände mig som gamla vanliga Mary. Som jag var innan jag började i danscrewet, och det var en riktigt skön känsla. Förhoppningsvis skulle folk inte stirra på mig och peka, utan bara flasha ett leende och sedan gå vidare. ''Kommer du?!'' Ropade Tami nedanför. ''Jag kommer strax!'' Ropade jag tillbaka. Jag suckade tungt och drog på mig mina skor innan jag sprang ned för trappan. Tami log mot mig. ''Då går vi'', sa hon. Jag nickade och började gå efter henne. När vi kom ut ökade jag takten lite så att jag gick med henne. ''Var ska vi?'' Frågade jag. Hon log. ''Bara ta en promenad! Du är ju hemma nu. När åker du igen?'' Frågade hon. Jag suckade tungt. ''Om två dagar'', mumlade jag. Hon flämtade till och kollade sedan ned i marken. ''Vi träffas aldrig längre..'' Muttrade hon. Jag suckade. ''Jag vet'', mumlade jag. ''När kommer du tillbaka?'' Frågade hon. Jag började räkna på mina fingrar. ''Om en månad. Och då stannar jag i en vecka'', sa jag. Hon nickade och jag såg att jag verkligen plågade henne.
''Mary!'' Ropade någon bakom mig. Jag vände mig om och fick syn på Donna. Jag spärrade upp ögonen men klistrande på ett leende. ''Hej'', sa jag.
Hon ställde sig framför mig. ''Dig var det längesen man såg'', sa hon. Jag nickade instämmande. ''Japp. Det var det'', sa jag och kliade mig i nacken. Hon nickade. ''När återvänder du hem till mig?'' Frågade hon och jag såg direkt att hon menade allvar. Det fanns inte ens ett litet leende som lekte i mungiporna. Jag skrattade till. ''Jag kommer inte tillbaka, Donna'' svarade jag. Hon spärrade upp ögonen. ''Du är välkommen iallafall om något skulle gå snett till!'' Ropade hon och jag förstod direkt att hon menade mellan mig och Justin. Jag drog med mig Tami en bit bort och suckade irreterat. Tami skrattade. ''Trevlig brud det där'', sa hon. Jag nickade. ''Ja. Verkligen'', muttrade jag.
*
Huset var verkligen jättefint. Möblerna var redan möblerade. Justin log. ''Vad tycker du?'' Frågade han. Mina ögon var tårfyllda. ''Jag älskar det'', viskade jag. Han log och drog in mig i sin famn. Sådär stod vi länge, tills jag inte stod ut längre. Jag tryckte mina läppar hårt mot hans och kyssen blev allt mer intensiv. Han tryckte upp mig mot väggen. En harkling hördes bakom mig. Justin stod ett steg ifrån mig. Jag knep ihop ögonen och ville inte öppna dom. Jag visste mycket väl att det var Justins mamma som kommit på oss. Jag hade fortfarande inte öppnat ögonen, men ryckte till när någon drog med mig någon annanstans. Jag öppnade ögonen och såg att det var Justin som drog med mig in på badrummet. Jag slog mig ned på toalocket med händerna i ansiktet. ''Det där var det pinsammaste som någonsin hänt mig!'' Utbrast jag. Justin skrattade och lutade sig mot väggen. ''Samma här'', sa han och flinade. Jag suckade tungt. Justin skrattade till igen. ''Kom'', sa han och öppnade sin famn. Jag reste mig upp och gick in i hans famn. Jag kramade om honom hårt och lyssnade på hans tunga andetag.
''Jag älskar dig'', fick han fram. Jag log brett. ''Jag älskar dig också'', sa jag.
Hon ställde sig framför mig. ''Dig var det längesen man såg'', sa hon. Jag nickade instämmande. ''Japp. Det var det'', sa jag och kliade mig i nacken. Hon nickade. ''När återvänder du hem till mig?'' Frågade hon och jag såg direkt att hon menade allvar. Det fanns inte ens ett litet leende som lekte i mungiporna. Jag skrattade till. ''Jag kommer inte tillbaka, Donna'' svarade jag. Hon spärrade upp ögonen. ''Du är välkommen iallafall om något skulle gå snett till!'' Ropade hon och jag förstod direkt att hon menade mellan mig och Justin. Jag drog med mig Tami en bit bort och suckade irreterat. Tami skrattade. ''Trevlig brud det där'', sa hon. Jag nickade. ''Ja. Verkligen'', muttrade jag.
*
Huset var verkligen jättefint. Möblerna var redan möblerade. Justin log. ''Vad tycker du?'' Frågade han. Mina ögon var tårfyllda. ''Jag älskar det'', viskade jag. Han log och drog in mig i sin famn. Sådär stod vi länge, tills jag inte stod ut längre. Jag tryckte mina läppar hårt mot hans och kyssen blev allt mer intensiv. Han tryckte upp mig mot väggen. En harkling hördes bakom mig. Justin stod ett steg ifrån mig. Jag knep ihop ögonen och ville inte öppna dom. Jag visste mycket väl att det var Justins mamma som kommit på oss. Jag hade fortfarande inte öppnat ögonen, men ryckte till när någon drog med mig någon annanstans. Jag öppnade ögonen och såg att det var Justin som drog med mig in på badrummet. Jag slog mig ned på toalocket med händerna i ansiktet. ''Det där var det pinsammaste som någonsin hänt mig!'' Utbrast jag. Justin skrattade och lutade sig mot väggen. ''Samma här'', sa han och flinade. Jag suckade tungt. Justin skrattade till igen. ''Kom'', sa han och öppnade sin famn. Jag reste mig upp och gick in i hans famn. Jag kramade om honom hårt och lyssnade på hans tunga andetag.
''Jag älskar dig'', fick han fram. Jag log brett. ''Jag älskar dig också'', sa jag.
Kommentarer
Trackback
