drbieberr

Vi båda två vände oss och fram kom Tinie Tempah. ''Tjenare bro!'' Sa han och gjorde något handslag med Justin. Justin log. ''Yo, hur är det med dig?'' Frågade han. Han log. ''Det är awesome med mig, hur är det med dig?'' Frågade han. Justin skrattade till. ''Det är awesome med mig också'', sa han. Tinie Tempah vände blicken åt mig. ''Äntligen får man träffa flickan som tog Justins hjärta!'' Sa han och log. Jag log brett och försökte att inte skratta. ''Mary'', sa jag och sträckte fram min hand. Han flinade. ''Jag vet'', sa han och blinkade med ena ögat. ''Aye'', skrattade Justin. ''Hon är min.''

Han brast ut i skratt. ''Jag vet. Men jag måste få säga att hon ser riktigt fine ut'', sa han och betonade ordet 'fine.'

Justin flinade och vi hälsade hejdå, sedan gick vi och satte oss längre bort i en svart soffa. Justin drog ned mig i sitt knä och jag pussade honom på kinden. ''Hur känns det?'' Frågade han. Jag svalde hårt. Juste, jag hade helt glömt bort att vi skulle hålla tal för alla om Tami. ''Det känns... Jobbigt'', sa jag och suckade tungt. Jag kollade ned på mina händer men Justin tog sin tumme under min haka. ''Vi kan åka härifrån om du vill'', sa han. Jag skakade på huvudet och log svagt. ''Nej. Det är okej'', sa jag. ''Säker?'' Sa han. Jag nickade och log. ''Helt säker'', svarade jag.

Han nickade och log. ''Mary!'' Utbrast en överlycklig röst bakom mig. Jag vände mig om och där stod hon. Katy Perry! Jag reste mig upp och sprang fram till henne och omfamnade henne i en kram. ''Katy!'' Sa jag och log. Hon log brett åt mig. ''Hur är det med dig?'' Frågade hon. Jag log. ''Det är okej, hur är det själv?'' Frågade jag. Hon kollade medlidande på mig, alltså visste hon nog vad som hänt. ''Jag mår bra'', sa hon och log svagt. Jag log. ''Jag är glad för din skull'', sa jag. Hon skrattade och kramade om mig igen. ''Det var så längesen!'' Sa hon. Jag nickade instämmande. ''Vi får försöka hålla kontakten. Har du mitt nummer kvar?'' Frågade hon. Jag nickade. ''Självklart!'' Sa jag och log. ''Kan Mary Jansen och Justin Bieber komma upp på scenen?!'' Ropade en ljushårig man från scenen. Jag kramade om Katy igen. ''Vi ses'', sa jag. Hon nickade och vinkade efter mig. Justin tog min hand på väg upp till scenen. ''Mary'', sa mannen och räckte mig en mick. Justin ställde sig tätt bredvid mig. ''Berätta om Tami. Hur du känner, du förstår vad jag menar'', sa han. Jag nickade och han försvann in backstage. Jag tog ett djupt andetag och kollade ut på folket framför mig. Detta var också live, på MTV.

''Hej'', sa jag och andades ut. Några 'hej' hördes tillbaka. Jag svalde hårt och höll tårarna inne. Detta var ett så känsligt ämne för mig. Jag undrade hur detta skulle gå, men jag skulle verkligen göra mitt bästa för att inte bryta ihop. Det var trots allt bara fem dagar sedan jag fick det chockande beskedet. Att hon inte fanns med oss längre. ''För sexton år sedan var jag två år gammal. Min mamma..'' Jag gjorde en paus och suckade tungt. Kom igen, du klarar det här. ''Min mamma var vän med en vänlig kvinna vid namn Therese Lenora. Hon hade en dotter som var lika gammal som mig, Tamilina Lenora. Dock var det ingen som kallade henne för Tamilina, alla sa Tami. Eftersom att jag inte pratade så bra vid 2-årsålder så kallade även jag henne för Tami. Vi blev vänner riktigt snabbt. Hon var... Jättesnäll.'' Jag suckade tungt. Kom igen, du har kommit långt nu. Fortsätt! ''När jag fyllde sexton år, bad hon mig att söka till en danstävling. Jag ville inte, jag trodde inte att jag hade någon chans plus att jag inte ville att Justin Bieber skulle lära mig dansa. Jag trodde inte att han kunde dansa'', sa jag och skrattade till. Några skratt hördes. Justin knuffade mig lätt på axeln och gjorde en häftig dansrörelse som fick folket att jubla. Jag log och skymtade några tårar i hans ögon.
''Efter många om och men så sökte jag'', mumlade jag. ''Det gick riktigt bra iallafall. När jag kom hem igen flyttade jag ihop med Tami. Hon lät mig bo hemma hos henne, och det skulle inte någon annan gjort. Hon fanns alltid där för mig, fick mig på bra humör när jag var ledsen.. Hon fick mig att skratta, le och hon gjorde mig även till den människan jag är idag. Utan henne hade jag inte stått här idag. När jag fick chockbeskedet för fem dagar sen, om att hon hade blivit påkörd av en bil och inte längre fanns med oss.. Så bröt jag ihop'', sa jag och märkte att jag grät. Jag snyftade till i micken och suckade tungt. ''Hon är riktigt saknad på jorden. Och hon dog.. För tidigt. Men hon är på ett bra ställe, dom kommer ta hand om henne där uppe'', sa jag och pekade uppåt. Några snyftningar hördes ute i folket och även några 'aww.' Jag svalde hårt och pressade fram ett svagt leende. ''Jag vill tacka er för att ni kom hit idag och lyssnade på vad jag hade att säga'', sa jag. ''Tack.'' Publiken jublade och skrek. Jag log och räckte micken till Justin. Det var hans tur. Jag sprang in backstage och in på toaletten. Jag satte mig ned på golvet och brast ut i gråt. Jag orkade inte bry mig om att jag skulle se förjävlig ut efter detta. Jag saknade henne så mycket, hur skulle jag klara mig nu? Och hur skulle Yu klara sig? Jag var tvungen att hälsa på honom någon dag nästa vecka. Jag reste mig upp och kollade mig i spegeln. Mitt smink var helt utkletat. Jag himlade med ögonen och torkade bort istället. Alla sa att jag såg bättre ut utan smink, så jag fick väl lita på det då. Jag öppnade toadörren och gick och satte mig i soffan lite närmre scenen.
''Hon var en fantastisk människa'', sa han. Jag hörde att han grät. Åh. Han avslutade och kom in backstage med tårfyllda ögon. Jag sprang fram till honom och slog armarna hårt om honom. ''Jag älskar dig'', viskade jag. ''Jag älskar dig också'', sa Justin. Därefter bröt han ihop..