Kapitel 13
''Kom igen, Mary!'' Sa Tami och började hoppa otåligt i min säng. Jag reste mig upp ur fåtöljen och suckade tungt. ''Okej'', sa jag och slog ut med händerna. ''Jag gör det'', mumlade jag. Tami hade fallit för en kille vid namn Dylan. Han gick i våran klass, och hon ville att jag, skolans tönt, skulle prata med honom och berätta om Tami. Jag hade sett hur han spanade in henne på rasterna, men aldrig hade jag trott att hon skulle falla för den idioten. Hon reste sig upp ur sängen och kom fram till mig. Hon slog armarna om mig och kramade om mig hårt. ''Tack så jättemycket Mary! Jag älskar dig'', sa hon och log stort. Jag skrattade till. ''Jag vet'', sa jag och log. Hon skakade på huvudet för sig själv och vi började skratta på nytt.
Jag slog upp ögonen och utan att jag märkt det hade jag börjat gråta. Tami. Hon var borta. Jag kommer aldrig få se henne. Och om fyra dagar sker hennes begravning.. Hur skulle jag klara av att gå på den?
''Jag ska rädda dig'', mumlade Justin plötsligt. Jag höjde på ögonbrynen och vände blicken till honom. Han log och sov. Jag log svagt. Han snackade i sömnen. Jag tänkte tillbaka på tiden då det var jag och Tami, innan jag sökte till dansstävlingen. Det var jämnt vi två. Vad vi än gjorde, så gjorde vi det tillsammans. Hennes kusin skulle gifta sig en gång, men eftersom att jag inte kände dom och inte var bjuden kunde jag inte gå, och då vägrade hon gå. Istället hade vi en filmkväll med några tjejer från klassen. Jag började gråta hysteriskt men pressade ansiktet hårt mot kudden eftersom att jag inte ville väcka Justin som låg och sov bredvid mig.
''Baby..?'' Mumlade Justin sömnigt. Jag tog försiktigt upp ansiktet från kudden och kollade på honom. Hans ögon var halvt öppna. Han var helt död. Jag snyftade till och pressade ansiktet mot kudden igen. ''Älskling, vad är det?'' Justin lät nu lite piggare. Jag tog upp ansiktet från kudden och satte mig upp. Jag hörde att Justin också satte sig upp. Han strök mig över ryggen och till och med nu på natten doftade han svagt av vanilj. Jag snyftade till, men försökte verkligen få stopp på tårarna som forsade ned i floder. ''Jag saknar henne så mycket'', fick jag fram. Justin suckade lågt och kramade om mig hårt. ''Jag också, Mary. Tro mig. Trots att jag inte kände henne särskilt väl, hon var en bra vän. En glädjespridare. Men se det positivt, hon kommer sitta uppe i himlen och kolla ned på allt du gör. Hon kommer vara riktigt stolt över dig'', sa Justin. Jag log svagt åt honom. ''Tror du verkligen det?'' Frågade jag. Han nickade. Jag kramade om honom hårt och släppte till slut motvilligt taget. ''Ska bara på toaletten'', sa jag och log. Jag tog med mig mobilen in och tog ett kort på mig som jag laddade upp på Instagram.
''Alla dagar är inte ljusa, trots att livet är tufft så måste man gå vidare... Jag saknar dig Tami ♥♥
''
*
Nästa morgon vaknade jag av att jag mådde otroligt illa. Jag reste mig upp ur sängen och kollade efter Justin. Men han var inte där, jag hörde stekpannor från köket så jag antog att han var där nere. Jag kände hur illamåendet växte och växte och till slut fick jag bokstavligt springa in till badrummet. Jag satte mig på knä framför toaletten och kräktes. Återigen spolade jag och sprayade efter mig. Illamåendet var nu som borta. Vad var det för fel på mig?
Jag slog upp ögonen och utan att jag märkt det hade jag börjat gråta. Tami. Hon var borta. Jag kommer aldrig få se henne. Och om fyra dagar sker hennes begravning.. Hur skulle jag klara av att gå på den?
''Jag ska rädda dig'', mumlade Justin plötsligt. Jag höjde på ögonbrynen och vände blicken till honom. Han log och sov. Jag log svagt. Han snackade i sömnen. Jag tänkte tillbaka på tiden då det var jag och Tami, innan jag sökte till dansstävlingen. Det var jämnt vi två. Vad vi än gjorde, så gjorde vi det tillsammans. Hennes kusin skulle gifta sig en gång, men eftersom att jag inte kände dom och inte var bjuden kunde jag inte gå, och då vägrade hon gå. Istället hade vi en filmkväll med några tjejer från klassen. Jag började gråta hysteriskt men pressade ansiktet hårt mot kudden eftersom att jag inte ville väcka Justin som låg och sov bredvid mig.
''Baby..?'' Mumlade Justin sömnigt. Jag tog försiktigt upp ansiktet från kudden och kollade på honom. Hans ögon var halvt öppna. Han var helt död. Jag snyftade till och pressade ansiktet mot kudden igen. ''Älskling, vad är det?'' Justin lät nu lite piggare. Jag tog upp ansiktet från kudden och satte mig upp. Jag hörde att Justin också satte sig upp. Han strök mig över ryggen och till och med nu på natten doftade han svagt av vanilj. Jag snyftade till, men försökte verkligen få stopp på tårarna som forsade ned i floder. ''Jag saknar henne så mycket'', fick jag fram. Justin suckade lågt och kramade om mig hårt. ''Jag också, Mary. Tro mig. Trots att jag inte kände henne särskilt väl, hon var en bra vän. En glädjespridare. Men se det positivt, hon kommer sitta uppe i himlen och kolla ned på allt du gör. Hon kommer vara riktigt stolt över dig'', sa Justin. Jag log svagt åt honom. ''Tror du verkligen det?'' Frågade jag. Han nickade. Jag kramade om honom hårt och släppte till slut motvilligt taget. ''Ska bara på toaletten'', sa jag och log. Jag tog med mig mobilen in och tog ett kort på mig som jag laddade upp på Instagram.
''Alla dagar är inte ljusa, trots att livet är tufft så måste man gå vidare... Jag saknar dig Tami ♥♥
''*
Nästa morgon vaknade jag av att jag mådde otroligt illa. Jag reste mig upp ur sängen och kollade efter Justin. Men han var inte där, jag hörde stekpannor från köket så jag antog att han var där nere. Jag kände hur illamåendet växte och växte och till slut fick jag bokstavligt springa in till badrummet. Jag satte mig på knä framför toaletten och kräktes. Återigen spolade jag och sprayade efter mig. Illamåendet var nu som borta. Vad var det för fel på mig?
''Mary!'' Ropade Justin och jag hörde att han sprang upp för trapporna. ''Kräktes du igen?!'' Ropade han. Jag gick ut från badrummet och mötte Justin i vårat sovrum. Med en tung suck nickade jag. ''Vad ska vi göra?'' Frågade han osäkert. Jag svalde hårt.
''Kan du köpa ett graviditetstest till mig?'' Frågade jag lågt. Justin spärrade upp ögonen och stog med hakan i golvet. Jag suckade. ''Justin?'' Frågade jag lågt. Han kom fram till mig och kramade om mig hårt. ''Jag gör det efter att vi har ätit frukost'', sa han. Jag nickade. ''Jag har gjort pannkakor'', sa han och log. Jag log tillbaka, men på insidan var jag riktigt sårbar. Ifall jag var gravid, vad skulle jag göra då? Jag var orolig för att Justin skulle lämna mig. Få panik eller något liknande. Jag vet inte om jag har tid för att ha barn, och just nu är jag bara nitton år gammal. ''Mary?'' Sa Justin. Jag kollade upp och mötte hans blick.
''Oroa dig inte'', sa han. ''Om du är gravid, så kommer jag att finnas vid din sida'', sa han. Jag log och kramade om honom innan vi satte oss ned för att äta frukost.
Uh-oh! Vad tror ni? Har Justin gjort henne på smällen? Haha! Kommentera gärna vad ni tycker. Puss
''Kan du köpa ett graviditetstest till mig?'' Frågade jag lågt. Justin spärrade upp ögonen och stog med hakan i golvet. Jag suckade. ''Justin?'' Frågade jag lågt. Han kom fram till mig och kramade om mig hårt. ''Jag gör det efter att vi har ätit frukost'', sa han. Jag nickade. ''Jag har gjort pannkakor'', sa han och log. Jag log tillbaka, men på insidan var jag riktigt sårbar. Ifall jag var gravid, vad skulle jag göra då? Jag var orolig för att Justin skulle lämna mig. Få panik eller något liknande. Jag vet inte om jag har tid för att ha barn, och just nu är jag bara nitton år gammal. ''Mary?'' Sa Justin. Jag kollade upp och mötte hans blick.
''Oroa dig inte'', sa han. ''Om du är gravid, så kommer jag att finnas vid din sida'', sa han. Jag log och kramade om honom innan vi satte oss ned för att äta frukost.
Uh-oh! Vad tror ni? Har Justin gjort henne på smällen? Haha! Kommentera gärna vad ni tycker. Puss
Kommentarer
Trackback
